Isabelle

stortorsdag och stora skälvan.

2012-01-27T12:04:00.001+01:00

Igår var det stortorsdag, det vill säga torsdagen efter löning (läs: CSN), på Stockholms nation och det är synonymt med ett enormt tryck så det gäller att vara ute i god tid. Vi var på plats redan 18.30 för att gå på Avgång som är en lounge före Stocken öppnar på riktigt för kvällen. Redan då var det jättemycket folk och trångt. Vi hade tur som kunde ansluta oss till Josefinas kusins bord för annars hade det i princip varit omöjligt att få äta lite mat. Eller ja, mat. En salsawrap på menyn var snarare ett kallt fajitasbröd med salsa och rödlök – exakt var kycklingen tog vägen vet jag inte. Äsch, men ölen var billig i alla fall. Vid nio trillade de första in och vid halv tio öppnade kakelbaren och allt var som vanligt igen. Det är lite som att man har kokat ner hela sin bekantskapskrets genom åren på Stocken. Man träffar gamla klasskompisar, skolkamrater, charterbekanta, danskollegor etc. etc. konstant. Det är roligt, men nästan skrämmande hur mycket great minds think alike, haha.

Det var dock mindre roligt på vägen hem. Vi köpte nattmat utanför Stocken och började traska hemåt. Före oss gick en man i täckjacka och mössa, som uppenbarligen hörde vad vi talade om (att jag spillt på min päls) för han vände sig om och räckte mig en pappersservett. Tack tack, sa jag och så var det inte mer med det. Förutom att han vid övergångsstället mumlade om att vi kunde få rida på hans rygg, och att han sedan i Engelska parken saktade ner så mycket att vi var tvungna att gå om honom, och då gick han oss hack i häl ända till Folkes då vi började gå lite fortare, varvid han också snabbade på stegen. Så jag haltade abrupt, och det gjorde han med. Tur att vi var tre tjejer som kunde följa varandra hem och att jag inte var ensam där vid kyrkogården med en man som följde efter mig i ryggen. Nu var det säkert fullständigt ofarligt och oskyldigt men det var i alla fall mycket märkligt och skrämmande. Hatar att man som tjej alltid ska behöva fundera ut säkra vägar att gå hem, se till att man har batterier kvar på telefonen och att man alltid ska behöva vara rädd för mörkret och män.

torsdag.

2012-01-26T10:55:00.001+01:00

Insomnian gör mig galen. Sover varannan natt och är vaken varannan, eller vaken – jag däckar på soffan fram emot småtimmarna efter att jag legat och vridit och vänt mig i sängen tills Chris blivit galen. Så idag är jag trött och har en rygg som värker som om den blivit klämd i ett skruvstäd hela natten. Utanför fönstret snöar det, stora duniga flingor, men jag är pepp ändå. Jag har äntligen filat klart på min artikel till Recens Magazine och ska ägna resten av dagen åt att påbörja min artikel för Uttryck. Ikväll vankas det Storstocken på Stockholms Nation men först blir det burgare och öl med tjejerna.

www.recens.se

2012-01-25T23:19:00.001+01:00

Ni har väl inte glömt? På lördag smäller det! Så tills dess köttar jag artikelformuleringar och väljer bylinebilder, och planerar outfit inför releasefesten, puss!

tisdag.

2012-01-24T13:47:00.001+01:00

Igår var det Kulinariska Klubben hemma hos Lovisa och hon och Josefina hade styrt så fint med pastamiddag och updates i sängen. Ja, för i korridorsrum blir det ju ofta så – man får sitta i sängen och äta, men hey i Paris så satt vi ju ofta på golvet och åt middag haha. Efter en halv flaska rödvin och skrattknip i magen gick jag hem för lite sömn, men såklart valde John Blund att hänga någon annanstans just i natt för hos mig fanns inget sömnpulver. Jag hatar insomnia, jag hatar att inte kunna sova och jag hatar att ha ett huvud som ständigt maler. Det blir liksom inte tyst där inne. Kroppen kan vara dödstrött och fullproppad med insomningstabletter men hjärnan går fortfarande på högvarv och hindrar kroppen från att somna in. Tyvärr stör det ju min sambo också när jag kastar mig av och ann i sängen och tillslut gick jag upp och la mig på soffan istället – så idag är jag både dödstrött och har ont i nacken.

Idag står artikelresearch och skrivande på agendan och det är en precis lagom heldagsaktivitet för min ömma kropp. Det har en lugnande inverkan på stressen också så förhoppningsvis slutar huvudet att jävlas med mig i natt. Det bästa med att researcha är att det är som att skriva en PM – man får gotta ner sig rejält i ett och samma ämne och nörda hur mycket man vill. Idag nördar jag M-Pesa och empowerment av kvinnor i rural Sub-Saharan Africa. Ja, ni hör ju hur härligt nördigt det är!

söndag.

2012-01-22T20:37:00.001+01:00

Svansjön var magisk. Ni vet när allting klaffar? Ljud, ljus, koreografi, berättelse, dansare och musik smälte ihop till en fantastiskt upplevelse. Det var nyskapande men ändå traditionellt och föll Svenssons, semi-kulturella och kultureliten i smaken – så bra var det. Jag har fortfarande inte släppt det och det dröjer nog ett tag innan jag kommer kunna göra det. Förutom en underbar föreställning var det härligt att umgås lite med mamma. Vi startade med middag och avrundade med en cocktail innan vi promenerade hem till Kungsholmen.

På lördagen sov jag så länge jag bara kunde och sedan åkte jag till optikern. Jag förberedde mig på det värsta men blev så väl omhändertagen och fick lugnande besked. Mina ögon hade “låst” sig och det var fullständigt normalt, men oturligt att det hände när jag var bakis och skakis och trodde jag hade supit bort synen med för många Lynchburgs. Så efter optikerbesöket åkte jag till söder där det vankades avskedslunch för Jade på Vurma. Jag åt en smarrig sallad, följt av en chokladboll och kaffe och hetsade om Juholt. Det är ytterligare en sak jag inte kan släppa, men jag måste fundera lite mer över mediedrevet och den ensamma människan innan jag formulerar något här. Hur som, den fallna patriarken rörde mig i själen.

Idag har jag haft en perfekt söndag. Jag har simmat på Centralbadet, läst hela DN utan avbrott, tittat på tv-serier i sängen och fått crêpes serverade av min karl till middag. Summan av kardemumman är att det har varit en lugn helg och att det har varit skönt, men nu är jag redo för en ny vecka!

en suddig verklighet.

2012-01-20T16:29:00.001+01:00

Sorry kids för dålig uppdatering, igen, men sedan jag blev med twitter så har jag glömt hur man skriver längre lägesrapporter. Och så har jag ju mestadels jobbat, pluggat och skrivit texter. Samt försökt lista ut hur jag hittar en afrikansk kvinna som kan berätta en fantastisk anekdot om M-Pesa. Det sistnämnda har jag inte löst ännu haha.

Igår var det torsdag och jag tog en paus i stressen för att vara Uppsalastudent för en kväll. Vi började klockan sex hos Josefina där det var korridorsförfest med alldeles för spritiga rosa drinkar innan vi hetsade till Stocken en timme före öppning då vi, tillsammans med hela Palmer, skulle ut den kvällen så kön var lång. Men det lönade sig! Sällskapet hade färddryck att bjuda på och pälsen var varm så det gick ingen nöd på oss. Inne på Stockholms nation var det trångt, varmt och röjigt. Vi drack Lynchburgs, hängde med gamla charterbekanta från Zakynthos (haha) och slogs i kakelbaren. Vid stängning väntade en tallrik pommes och en evighetslång diskussion med Josefina om paramilitära trupper i Afghanistan (dör) innan jag gick hem och sov ruset av mig.

Idag är jag lite tilltufsad och hade en hemsk morgon då jag trodde att jag supit bort synen men efter diverse samtal till optiker och sjukvårdsupplysningen så kom synen smygande tillbaka (var ju aldrig blind, men såg supersuddigt) och tur var väl det. Nu är jag i Stockholm och ska strax jäkta iväg igen för ikväll ska jag och mamma se den omtalade Svansjön på Dansens Hus som Benke Rydman koreograferat - som jag har längtat!

när texter är som köttgrytor.

2012-01-17T13:38:00.001+01:00

Det värsta med att ha mycket att göra är inte att jag konstant är småledsen och snyftar för allt och ingenting utan det värsta är nog att man aldrig hinner låta texter vila. Med ständig deadline på det ena eller andra projektet så hinner texten inte få ligga i sin mapp på datorn och gotta till sig, som en god köttgryta som man kan stå och puttra i timmar innan man adderar en ny ingrediens, utan den ska finslipas direkt och mejlas iväg. Det betyder att om språket inte flytet direkt, blir för stolpigt och byråkratiskt för att ämnet är seriöst, så finns det ingenting att göra åt det. Ibland fastnar man ju på ord eller meningsuppbyggnader och producerar liknande varianter i vartenda stycke och det är ju inte riktigt okej.

Jag har en medieanalys som jag ska lämna första utkastet på till företaget idag och herregud vad jag bara rapar upp samma ord om och om igen, typ: dominerar, genererar och publicitet. Sitter febrilt och gnuggar geniknölarna i jakt på en fantastisk metafor eller synonym, som är business och inte flum, men kreativiteten har helt lämnat denna arma kropp. Försöker ta en micropaus och läsa skönlitterärt i en halvtimme och sedan får vi se om ordförrådet bestämt sig för att återvända till mig.

recens.se

2012-01-17T10:49:00.001+01:00

Igår var det redaktionsmöte med Recens och jag älskar hur kreativa alla är, hur mycket idéer som folk har och hur bra vi kompletterar varandra. Vissa vill bara skriva om typ demokratifrågor (jag) och andra om kokosolja eller tatueringar eller hjärttransplantationer. Det är nog tur att vi har månatliga teman för att inte innehållet ska bli för spretigt när allas hjärnor bara kokar av inspiration. Första temat är Identitet och vi går live den 28 januari på www.recens.se men ni lär ju inte glömma adressen för oj vad jag kommer tjata och peppa innan dess!

söndag.

2012-01-15T17:38:00.001+01:00

Åh vilken härlig helg, och åh vad härligt att vara ledig. I fredags svängde jag ihop kantarellpasta till middag innan jag och Chris gick och såg My Week with Marilyn på bio. Michelle Williams var söt som sockervadd och vanilj och lika skör som glas i rollen som Marilyn – helt underbar med andra ord. Och ljuset var magiskt. Efter filmen så gick vi till Hijazz Dryck där Cemil trollade fram rödvin som kom från rankorna på Etnas sluttning, kul! Lördagen startade med brunch på Snerikes tillsammans med Lovisa och Josefina innan jag och Chris gick till Centralbadet och simmade och ångbastade i några timmar. Så himla skönt! På kvällen kom ett gäng grabbar och tjejer över för årets första grillafton och det var både jättegott och jättetrevligt, och en bonus är ju att mitt lag vann på Bezzerwizzer där jag både satte frågor om vem som designade Madonnas första brudklänning (Stella McCartney) och vem som tillträdde som JK år 2001 (Göran Lambertz), det får man ändå kalla multikompetens haha. Idag har vi städat bort julen och lunchat två-rätters ute på landet. Snart blir det tomatsoppa med mozzarella men först Homeland!

puss.

2012-01-13T15:34:00.001+01:00

Nu är helvetestentan över och jag har jobbat klart för veckan. Fruktansvärt skönt att vara helt ledig och det firas med en toppenhelg. Ikväll blir det bio med killen, jag har fått välja film och som jag har längtat efter Michelle Williams i My Week with Marilyn så självklart blir det den ikväll tillsammans med en näve popcorn eller två. Imorgon vankas det Snerikes-brunch med vännerna och sedan ska jag unna mig en simtur på Centralbadet. Så skönt! Och ovanför kan ni se två smakprov på bylinebilderna för Recens Magazine som vi plåtade hos PerfectPix igår. Jag som inte direkt är fotogénique blev faktiskt riktigt nöjd med bilderna och ser fram emot att se resten!

torsdag.

2012-01-12T13:11:00.002+01:00

Tentaschmenta imorgon och jag är så oinspirerad att jag blir helt rädd för mig själv. Det ösregnar ute och imorse plåtade vi bylinebilder och tack vare superproffsig fotograf så såg vi alla ut som om han lagt ett snygg-filter över bilden - typ magic face. Eller så har alla suttit med aspirinmasken igår. Synd att mitt hår var lite ledset, för det ösregnade imorse och det ösregnar än. Försöker låtsas vara produktiv genom att jobba, skjuta på det jobbiga - att läsa mer plugganteckningar. Hade jag inte haft träningsvärken from hell efter tisdagens body pump och gårddagens Zumba så hade jag definitivt gått och tränat för att uppehålla mig med något. Sedan jag och Chris var på Fyrishov så är jag konstant sugen på att gå och simma. Förhoppningsvis hinner jag förbi Centralbadet en sväng i helgen. Det vore ljuvligt att simma 1-2km och sedan sitta med balsaminpackning i bastun.

kulturkrock.

2012-01-11T19:49:00.001+01:00

Okej, en reflektion som några kanske inte tycker är helt PK, men min intention är ren: Gick nyss på ett Zumba-pass på Sats. Ni som har dansat Zumba vet att det är en ganska sexig träningsform med mycket skakande på rumpor och bröst, men med glimten i ögat. Idag var en muslimsk kvinna med täckt hår med på passet. Hon bar långärmad tröja, svart sjal och långa byxor och skrattade och skakade på kroppen precis som alla andra deltagare. Jag kan för lite om den muslimska kulturen för att göra en analys här, men det slog mig att jag aldrig tidigare sett någon träna med slöja och att det var något som fick mig att reagera.

onsdag.

2012-01-11T13:09:00.001+01:00

Sitter här och försöker tentaplugga men det går ju sådär. Jag hatar när man fastnar och hjärnan säger stopp - det spelar ingen roll om jag läser mer, känns det som, för jag tar inte in någon ny information. Det jag kan det kan jag, resten kommer aldrig att fastna. Så på fredag smäller det, och det ska bli så fruktansvärt skönt för sen ser det ut som det är slut på salstentor för denna kurs.

Igår hade vi casedag på uni och det var faktiskt riktigt roligt, trots att PR inte är något som jag vill syssla med i framtiden. Tycker att kriskommunikation, IM och riskkommunikation är spännande – det känns nästan militäriskt. Älskar att studera konflikter och försöka förutspå nya vändningar. Igår lekte vi att vi var anställda kommunikationskonsulter för det fiktiva företaget Eastline och så fick vi tackla 8 uppgifter på 1,5h. Det var riktigt högt tempo och väldigt lärorikt.

Imorgon ska vi fotografera bylinebilder till Recens Magazine och det ger mig lite lätt panik. Vad har man på sig? Hur ser man seriös men avslappnad ut? Vill ju vara snygg men också utstråla intelligens. Vill se smart ut men inte nördig. Vill inte vara fashion, men samtidigt inte se ut som om jag bara kör på säkra kort hela tiden. Eh. I-landsproblemen är många men detta är ju min första riktiga bylinebild så då får man faktiskt vara lite nervös tycker jag. Hur som har jag i alla fall spenderat hela morgonen med aspirinmasken i ansiktet så fejset kommer i alla fall vara fab, hah.

måndag.

2012-01-09T15:36:00.001+01:00

Stressen är i ena sekunden en morot och katalysator för kreativiteten, för att i nästa sekund lamslå mig till tårar. Försöker fokusera på 28 januari när vi går live och denna månad är över för då lugnar tempot förhoppningsvis ner sig en aning. När jag inte jobbar/pluggar så surfar jag runt på charterbolagens hemsidor och letar efter den svennigaste sommarsemestern man kan tänka sig, helst till studentvänligt pris. Jag drömmer om att få lata mig i en solstol i en hel vecka, bara läsa böcker och äta mat utan att behöva fixa eller trixa så mycket – charter it is.

Igår firade vi en födelsedag ute på landet med Chris släkt. Det bjöds på tre-rätters till lunch (hummerlasagne, kött och pepparkakstarte) och kaffe i salongen. Det var himla gott och trevligt och ungefär det enda roliga med gårdagen. Idag har jag pluggat, tränat, pluggat och nu ska jag ta mig till Ofvandahls för att krama Runis hejdå och sedan åker jag till Stockholm för imorgon väntar en casedag på JMK och då är jullovet officiellt över. Puss

lördag.

2012-01-07T21:45:00.002+01:00

Livet bara rusar förbi och jag hinner knappt andas. Varje minut är planlagd för att jag ska hinna allt innan deadline så därför glöms allt annat bort.

I torsdags åkte jag till Stockholm för att gå på uppstartsmöte för ett projektjobb som junior medieanalytiker. Jag var skakigt nervös men slappnade av i den välkomnade miljön med pingisbord och lösgodis. Jag tror det gick bra och satte igång att jobba direkt när jag kom hem till mamma och pappa och jobbade fram tills kvällen då det var dags att svida om och promenera till Mäster Anders för födelsedagsmiddag. Cucumber martinis, ryggbiff och chokladmousse bjöd den franskinfluerade restaurangen på och kvällen avslutades i soffan framför Igelkotten. I somras läste jag boken och den var briljant och innehöll magiska personporträtt, som tyvärr inte förmedlades i filmen. Jag gillar verkligen knäppa franska filmer men denna var förvånansvärt charmlös och framhastad.

Fredagen startade med jobb vid köksön innan jag åkte in till NK då det var rea för svarta nyckelkunder. Jag haffade lyxiga undies och slog mig blodig id gratiscupcakesen - folk var som galna i bjudmuffins med blåbärsfrosting. Efter en timme var jag helt vimmelkantig och svettig av trängseln så då satt det fint med en räksallad på Bolero (älskar sallader som knappt inte innehåller sallad utan bara godsaker) tillsammans med Josefine. Alltid lika kul att tjöta med henne i ett par timmar. Sedan var det dags att åka tillbaka till Uppsala där Kulinariska klubben hade en amerikansk afton för att säga hej då till Runis som åker på utbytestermin till Connecticut. Lyllos henne. Så vi drack bål, åt burgare och key lime pie och skrattade oss till träningsvärk. Jag älskar verkligen verkligen Kulinariska!

Idag vaknade vi sent och slevade i oss lite frukost innan vi for väg på äventyr till Fyrishov. Jag besökte aldrig det populära badhuset som barn så idag var det dags! Under fyra timmar motionssimmade vi, åkte vattenrutschbana och bastade. Förstår inte hur kidsen orkar hålla igång sådär för efteråt var jag dallring som en överkokt spaghetti men kul var det! Bekväma som vi är så åkte vi ner på stan och åt thaimat i Kvarnen innan vi tog oss hem. Nu har jag precis njutit av en magisk konsertdokumentär om Thåström på SVT och krupit upp i soffan med en kopp te medan min kille glor på film. Puss!

jour.

2012-01-04T14:45:00.001+01:00

Ganska ofta känner jag mig osäker på om jag är på rätt bana här i livet: journalistik eller inte? Jag skriver ju inte så mycket längre, läser mest och debatterar med nära och kära. Men ibland så kommer insikten med full kraft och knockar mig – det är precis det här som jag vill göra. Idag har jag ägnat hela dagen åt att researcha inför en artikel på temat identitet och från att ha legat sömnlös i natt och oroat mig över vilket flummigt kaos allt är så har jag nu ett prydligt strukturerat dokument med intervjuobjekt, frågor och researchlänkar och faktiskt en klarare bild över vad det är som jag ska formulera på 3000-5500 tecken. Jag har även förberett mig inför mitt första projektjobb som junior medieanalytiker som startar imorgon (nervöst!) och funderat över det där printprojektet som jag tidigare nämnt. Plötsligt är knuten i magen som bortblåst och nu gäller det bara att bita ihop och börja jobba.

(Och hur spännande var inte nomineringsvalet i Iowa? Så jämt!)

curriculum vitae/praktikplatser/röda arbetsdagar.

2012-01-03T14:24:00.001+01:00

Alltså det där med att jag skulle engagera mig mer: jag satt precis och uppdaterade mitt CV och insåg att jag för närvarande har tre extrajobb varav två stycken är regelbundna. Utöver det så har jag engagerat mig i en webbtidning där deadline är i slutet av januari och jag har så mycket på gång att jag inte vet hur jag ska hinna få ihop en artikel. Och sedan är det ett printprojekt som jag hoppas ro i land som förhoppningsvis resulterar i en ambitiös artikel som kräver mycket research och kompetens. Själva anledningen till att jag uppdaterade mitt CV (haha, har ju inte sökt jobb med CV sedan år 2008 så meriterna var ju rätt rostiga) är för att jag skulle skicka iväg en ansökan till vårens coolaste praktik som skulle kombinera i princip alla mina seriösa intressen (dvs. samhället och media). Nu tror jag att konkurrensen är stenhård men om jag skulle få praktikplatsen så tror jag att jag får lägga resten av livet på hyllan under våren. Peppar peppar ta i trä. Försöker bara andas och ta en dag i taget. Men det känns bra. Det känns bra att titta på sitt CV och inse att jag faktiskt är på väg åt rätt håll. Det känns bra att försöka skaffa sig nya erfarenheter och utmaningar, trots den lätta paniken, för att ska man slåss i en tuff bransch så är det fel tillfälle nu att lägga sig på latsidan.

Nu ska jag trots stressen unna mig lite mer jullov och sjunka ner i soffan framför avsnitt två av Mildred Pierce. Man får ju inte skaffa sig halsbränna redan innan terminen startat haha.

första dagen på resten av livet.

2012-01-02T07:48:00.001+01:00

Nytt år och nya tag - kanske i hemmafixarens tecken för efter Chris hade smugit iväg strax efter 06 imorse så fick jag en snilleblixt och flög upp ur sängen för att fixa internetet som har krånglat på laptopen sedan slutet av december. Hade ett vagt minne av att ComHem-killen sagt något om en DNS-server när jag hade samma problem för 6 månader sedan och efter lite googlande så var problemet löst. Känner mig mycket stolt! Haha, kände mig även stolt över mina nyårslöften men Sarah hånade mig så pass igår att okej, jag måste väl erkänna att det är lite väl ambitiöst att försöka utnyttja allt nationerna har att erbjuda OCH ta hand om sig själv på en och samma gång. Men det är väl charmen med nyårslöften? De ska ju vara orealistiska och överdrivet ambitiösa, satsa högt och landa någonstans i mitten.

Idag står plugg på schemat efter drygt en veckas jullov. Tentan närmar sig och eftersom jag vet att extrajobb kommer komma i vägen så är det lika bra att sätta tänderna i instuderingsfrågorna på en gång. Sedan väntar årets första pilatespass på Sats och det ska bli väldigt skönt. Puss!

nyårslöften.

2012-01-01T20:09:00.002+01:00

Nyårslöften är svårt men samtidigt rätt kul. Jag vet att jag aldrig kommer att fullfölja alla men det är peppande att sätta upp mål, och de mer realistiska målen går ju faktiskt att uppnå. Förra året bestämde jag mig för att ta tag i träningen och det gjorde jag också, jag har tränat regelbundet hela året och det är jag väldigt stolt över. Jag har tappat en del kilon, men framför allt skaffat mig lite muskler. Under hösten slutade jag även röka och det är jag otroligt stolt över.

Mina nyårslöften för år 2012:

- Bli mer engagerad: under året hoppas jag på att bli bättre på att säga JA till saker som känns meningsfullt och kul så som skoltidning, föreläsningar med Utrikespolitiska föreningen och andra nyttiga och inspirerande saker.

- Sluta planera: ett ständigt nyårslöfte men jag ska verkligen försöka att lägga undan kalendern och ta livet lite mer som det kommer. Sluta boka in fikadejter eller vinkvällar en vecka i förväg och höra av mig spontant.

- Ta tillvara på studentlivet i Uppsala: denna punkt hör ihop med de två första. Under vårterminen ska jag försöka luncha, bruncha och öla mig igenom nationslivet. Stocken in my heart, men det finns ju andra nationer också.

- Fortsätta att ta hand om mig: sova, träna, äta gott etc etc. Livet blir så mycket lättare om man arbetar med sin kropp istället för mot den

gott nytt 2012.

2012-01-01T20:04:00.002+01:00

2011 var på många sätt ett mellanår där dalarna var djupare och topparna högre än andra år, så det var skönt att göra bokslut och tacka av året igår - för som jag längtat efter 2012!

Igår svidade vi om till festkläder och begav oss ut till Sunnersta och hem till Edvin för nyårsmiddag i goda vänners lag. Edvin är en riktig stjärna i köket så det var bara att luta sig tillbaka om njuta. Hade turen att få Jonte till bordet som underhöll mig med pol.kand-skämt och ett ständigt flödande rödvin. Vid elva var det dags för oss att tacka och hoppa in i en taxi mot stan. Nästa punkt på schemat var en drink på Agave, som var abonnerat för kvällen, och möta upp vårt sällskap. Tolvslaget firade vi i slottsbacken med champagne och cigarrer innan vi svängde förbi Agave igen för att fukta strupen och äta franska ostar innan vi samlade ihop oss och gick hem till Cemils flickvän där det bjöds på snittar och mer bubbel.

Idag vakade jag efter mörkrets inbrott och har inte gjort någonting annat än bada badkar, slumra i soffan och äta upp kylskåpets innehåll. Så himla trevlig nyårsafton med gamla och nya vänner, och fruktansvärt skönt att inte behöva lyfta ett finger idag!

årsresumé 2011.

2011-12-31T14:43:00.001+01:00

Januari startade med en kaotisk nyårsafton, på både gott och ont, och ett rejält betonghuvud dagen efter. Det är som om det krävs en ordentlig urladdning för att det nya året ska kunna starta. För januari startade med en kick och jag tog genast tag i mitt nyårslöfte – att träna mer. Och för det unnade jag mig både det ena och det andra på mellandagsrean, bland annat min partner in crime under festkvällarna: en Sonia Rykiel clutch och min älskade Comet-jacka från Acne. På hemmafronten startade också januari på det mest effektiva viset då Chris och Ingemar lade om vårt golv och vi äntligen slapp den fula plastmattan efter 6 månader i lägenheten. Mitt i tentastressen och ny kursstart så kom Michelle från New York till Uppsala och jag klev in i rollen som international buddy. Det gick ju sådär, om man ska utvärdera det i efterhand. Jag var briljant men hade hoppats på lite mer utbyte annat än att leda runt henne till de olika nationerna – för den tjejen ville enbart festa. Jag ville ju öva på min engelska då jag med stort mod hade anmält mig till Utvecklingsstudier A, en kurs helt på engelska. Och som jag kom att älska den kursen. Så förutom att träna, plugga, festa och hänga på Kulinariska aftnar så peppade jag också inför White Lies-plattan, då första singeln släppts med en otroligt stark musikvideo.

I februari satsade jag hårt på träningen med att blogga både träningsscheman och faktiskt ta mig iväg till Sats i snitt fyra gånger i veckan. Resultaten uteblev ändock och jag och Sarah pratade dagligen i telefonen om stepbrädor, proteinpulver och deffning. Sedan krasade livet rejält och jag var ledsnare än vad jag kanske någonsin varit. Försökte hålla humöret uppe och barnvakta när min lillebror fyllde 18 men drack alldeles för starka vodkadrinkar och låtsades att jag var 18 igen. I ett försök att muntra upp mig så planerade min kille in en hel vecka av Valentines-aktiviteter. Varje morgon en ny present, och det var ju rätt härligt. Bellmangasquen gick av stapeln i mitten av månaden och peppen, kanske den bästa utekvällen på hela året? Favoritserien Friday Night Lights slutade sändas och månaden avslutades med middag och konsert på Cirkus. White Lies var fantastiska och bästa grejen att gå på spelning med lillebror som är så stor och stark att han blockerar alla från att knuffa omkull mig.

White Lies tog musten ur mig och mars startade med en rejäl förkylning. Så trots att jag hetsade om Harris & Benedict-ekvationer för att räkna ut sitt basala näringsbehov så fick träningen läggas på hyllan. Chris skickade krya på dig blommor, som piggade upp, men jag var så ynklig att jag till sist fick släpa mig till närakuten då sjukvårdsupplysningen trodde det var lugninflammation. Riktigt så illa var det inte, men jag var inte direkt stursk i väntrummet. Så första delen av mars drogade jag mig själv med cocillana och tittade på film horisontalt i soffan. Sedan köpte mamma och pappa lägenhet på Kungsholmen och sorgeprocessen över det förlorade Mälarhöjden satte fart. Men sedan kom våren så smått och förkylningen försvann och vi började hänga ute vid ån istället. Slutdatum för studier inför hösten närmade sig och herregud vilken beslutsångest jag upplevde mellan pol.kand och JMK. Min födelsedag flöt förbi utan direkt ståhej eftersom jag fick migrän och låg i ett mörkt rum den 24 mars, trots att Chris hade fixat så fint med tårta från NK och grejer. Jag försökte ta igen det i Stockholm, men det där med att fylla 22 år går inte direkt till världshistorien.

I april bjöd jag över vännerna för att fira min födelsedag och Johan kom hela vägen från Kalmar för att fira mig, åh, det var fint. Vi startade med cocktails här hemma och sedan åkte vi till Hijazz där vi hade bokat långbord och Cemil hade ordnat den bästa måltiden till oss. För att bättra på träningsresultaten så började jag morgonpromenera kl. 07 varje dag, fundera över LCHF och äta havregrynsgröt. Det var rätt härligt ändå att starta varje dag med 30 minuter rask skogspromenad. Snön smälte bort i ett nafs och helt plötsligt blev det möjligt att tentaplugga i bikini på uteplatsen. Skolan gick fint, läste spännande kurser och fick 19 av 20-rätt på development economics-tentan och trodde inte mina ögon. Uppenbarligen var det min grej det där. För att lyxa till det lite överraskade jag Chris med middag på Brasserie Höganäs och hotellnatt på Clarion Gillet innan jag åkte till Åre med familjen och Sarah för skidåkning, solning, mycket rosévin och champagnedränkta nätter med skidstjärnor. Och sedan var det dags för tenta, kvalborg och valborg. Herregud, de dygnen smälte samman i dimmiga minnen men oh my, det var kul.

Usama bin Ladin blev avrättad/dödad/mördad/valfriterm i maj och det färgade mycket av mina tankegångar och när jag inte funderade över den verklige Voldemorts död så pluggade jag. Såhär i efterhand var jag otroligt effektiv hela vårterminen, men klämde även in roligheter så som ljumma grillkvällar på vår uteplats, häng på Ofvandahls och Stocken-aftnar. Mitt i allt åkte vi till Skåne för att gå på bonuskusinens konfirmation och det var otroligt harmoniskt att komma iväg ut på landet bland djur och ängar. Det märktes att det var sista sucken på terminen för trots att jag plöjde kurslitteratur som aldrig förr så var festerna fler och sömntimmarna färre. Var på min sista föreläsning den 25 maj och sedan var det bara två uppsatser kvar innan det var möjligt att ta sommarlov! Åkte till Stockholm och hängde på Kåken med Josefine, gick på bröllop då Martin och Stefan gifte sig, hejade på Mike som sprang Stockholm Marathon.

Jag spenderade rätt mycket tid på tåg i början av juni. Skrev uppsats i Stockholm, såg Amanda ta studenten i Uppsala, hängde med gamla hemvändare i Kungsan under Smaka på Stockholm och åkte ut till Torö mitt i allt för att lapa lite sol och varva ner innan det var dags att packa väskan igen. Paris Paris Paris i mitt hjärta, och äntligen i juni fick jag tillfälle att besöka staden igen tillsammans med Josefine. Vi hyrde min älskade studio i Marais och det slumpade sig så väl att både Josefina, Ylva och Pernilla var på besök samtidigt. Vi åt, åt, åt, drack goda viner, shoppade som tokar, var bakfulla som små djur, svettades vid Seine, gick på en rejvig Dead Mau5-spelning i Pigalle och gick på marknad i förorten. När jag kom hem till Sverige igen så var det bara att åka tillbaka till Uppsala då Johannes och Emma gifte sig – soligaste dagen i juni och vackraste bröllopet. Och direkt efter det fyllde Chris år och vi packade väskan för att åka till Dalarna där en veckas lugn och midsommarfirande väntade.

I juli var jag inte mycket i Uppsala men när jag väl var här så spenderades tiden på uteplatsen där jag drack rosévin med vänner, grillade och solade. Började plöja Grey’s Anatomy som jag varvade med skönlitteratur och bara njöt av att vara ledig på riktigt. Passade på att åka till Vimmerby med Kulinariska klubben där vi spenderade oförglömliga dagar (och nätter). Längtade tillbaka sekunden jag satte mig på tåget för att rulla tillbaka Uppsala igen. Men i Uppsala var det bara att packa om väskan för sedan åkte jag till Cannes med familjen! En vecka i Cannes med sol, bad och fest och sedan en veckas roadtrip då vi hälsade på mammas au-pairfamilj på deras slott, Aix-en-Provence och sedan ett par dagar i vackra Deauville.

Augusti var bitterljuvt som vanligt. Det var semester men analkande höst. Vi drog ut på sommaren så länge vi bara kunde och Vici bjöd med mig ut till Sandhamn för 24h sol, bad, fest och mat. När vi kom hem igen så var det stora gråtkalaset för då flyttade vi ut från Mälarhöjden. Herregud, alla minnen som finns inpräntade i väggarna, och herregud vad sorgligt det var att ta avsked. Försökte pigga upp mig med öl på Snaps, modevisningar då det var Fashion week och kvällar på F12, men det var ju sorgligt allting egentligen. Började förbereda mig för skolstart och ännu fler avsked då min älskade lillebror packade väskan och flyttade till USA. Men sedan var det bara att bita ihop och borsta av sig för hösten knackade på dörren och det innebar att skolan startade igen. Kände mig liten och förvirrad på JMK men hade turen att hitta Lova i myllret av studenter och första delkursen klamrade jag mig mestadels fast vid henne för att inte blir helt överväldigad av allt det nya. Att börja på ett nytt universitet känns som att vara recce igen. Och recce låtsades jag att jag var igen, tillsammans med Josefina, då vi anslöt oss till ekonomernas nollning och dansade sönder bord i slutet på månaden.

September innebär höst och hösten brukar alltid se likadan ut: mer plugg, mindre roligheter och en vardag som sprider ut sig över allt och alla. Det var inte så stor skillnad denna höst. I september klamrade vi oss fast vid vårt studentliv och hängde på Stockens innegård och skrattade åt alldeles för fulla reccar, men sedan kom stressen och pressen och det var bara att börja plugga igen. Som grädde på moset slutade vi att röka denna månad och även om det gick finfint så var det både slitigt och jobbigt, nästan jämt. Piggade upp mig med shopping i Stockholm och goda middagar på hemmaplan. Kulinariska klubben firade ett år och vi ställde till med kalas här hemma hos oss. Rapporteringen kring Martin Schibbye och Johan Persson intensifierades och jag sög i mig alla ord jag kunde hitta om fallet. En annan rapportering som kom att färga månaden var uppgiften om att Thåström skulle släppa ny platta OCH ge sig ut på turné. Lyckan!

Oktober innebar ny delkurs där vi mest tittade på film, och det var ju himla skönt för ett stressat studenthjärta. Jag kände att jag hade hittat min plats i klassen och folk att småprata med, och det är så fruktansvärt skönt att falla in i ett socialt mönster och slippa vara liten och vilsen. Förutom skolan där en (rolig) hemtenta skulle skrivas så gick vi på ett fantastiskt roligt eftersläpp till Stockens höstgasque där Billie the Vision and the Dancers spelade och dansa det gjorde vi. Vi spenderade fler kvällar på Stocken, gick på JMK-pub, klassfest och peppad över att Jonathan Johansson släppt en ny platta vid namn Klagomuren som var så vacker att öronen grät. Men det största som hände i oktober var definitivt att jag och Chris firade 5 år tillsammans, ett halvt decennium är ju helt knäppt roligt.

I november gick jag på spännande föredrag om situationen i Afrika och kände mig nöjd och glad över att jag engagerade mig i något annat än allt som är obligatoriskt. Skrev en rolig artikel om Lovvikka och tjänade pengar både här och där. Hade över vänner på middagar hemma hos oss, och försökte booa in mig maximalt i lägenheten genom IKEA-besök och alldeles för mycket soffhäng. När kylan kommer vill jag bara mysa. Mamma och pappa flyttade in på Norr Mälarstrand och många söndagar kom att spenderas där med mustiga köttgrytor och ett aldrig sinande skafferi. Försökte spendera fredag/lördag med att slita mig från soffan och lyckades väl sådär, men en spelning med Adventure Of och en del vinkvällar hos Lovisa hann vi med. Tappade helt träningsmotivationen och bytte ut svettiga spinningpass mot glada zumba-pass och insåg att jag är stelare än ett kylskåp men att det inte spelar någon roll. Tappade bloggsuget och stängde ner alltihopa i ett par dagar för att sedan inse att jag skulle sakna det för mycket och började så smått starta upp allt igen, men fastnade istället för Twitter.

För att kunna ta ledig över julen så krävs det att man köttar i december, och det gjorde jag. Jag böjde ner huvudet och pressade mig framåt genom ton av kurslitteratur vilket fullständigt slet ut mig. Ett dödsfall avbröt vardagen i början av december men trots det så var det bara att bita ihop och köra både markservice och studier. Träningen blev lidande och det sociala livet också, även om vi försökte tappert med både restaurangbesök och häng på Cemils nya vinbar Hijazz Dryck. Jag pitchade artikelidéer till ett printprojekt KTH har och engagerade mig i en webbtidning som några i klassen ska starta. Däremellan hann jag med två shower och en begravning.Det var bara att tuta och köra och sedan totalt krascha lagom till jullovet då jag bara ville sova. Så det gjorde jag, jag sov och åt, passade på att träffa vänner och hänga med älskade lillebror som var på besök. Och det var ändå ett fint sätt att avsluta året på.

torsdag.

2011-12-29T14:00:00.001+01:00

Stormen rasar utanför fönstren och jag är väldigt glad över att vara tillbaka i Uppsala, nedbäddad i soffan med en kopp te och att min snälla pappa körde hit mig och julklapparna imorse, och att min snälla mamma packade med mat så att jag slipper traska ut i detta väder. Och att min kille städat hela lägenheten! Det känns som om det är först nu som jag är helt ledig: inget jobb, ingenting planerat, inga tv-serier att titta på. Istället ska jag preppa inför nyår med att göra aspirinmasken och läsa bok. Så himla skönt.

28.

2011-12-28T00:39:00.004+01:00

Nu har lillebror åkt tillbaka till USA och livet kan återgå till det normala. Vart så ledsen imorse att jag och mamma var tvungna att gå och lägga oss igen efter att ha vinkat av honom. Trots att han är så bufflig, högljudd och jobbig när han väl är hemma. Det har ändock varit fint att ha honom här över julen. Juldagsmiddagen med släkten hade varit en smärre olidlig tillställning utan honom. Taittinger, kalkon och filmhäng med kusinerna i all ära men det är skönt att kunna lämpa över värdkraven på honom ibland. Kändes även filmiskt att även denna gång äta avskedsmiddag på Sturehof och få samma bord som senast, av en ren slump, och då äta nästan samma meny: hummersoppa, entrecôte och kaffemacaron. Ska skärpa mig och sluta skriva om mat, eller sadla om till matbloggerska och börja fotografera mera, men jag är en foodie i hjärta och själ.

Så vad har annars hänt? Jag har krigat på mellandagsrean med Sarah. Vi hatade medmänniskor gemensamt, köpte en sprillans ny kontorsanpassad garderob till Sarah och fikade bort våra bekymmer på Espresso House. Idag upprepade jag hemvändarproceduren och åkte hem till Elisabeth som bjöd på saffranspasta till lunch innan jag svängde tillbaka till stan för att dricka te med Vici. Om 11 timmar vankas lunch med Lina och sedan är kompiskalaset över för denna gång, familjehänget också, och jag drar mig tillbaka till Uppsala. Det blir liksom en semester från semestern. Det där med att jäkta runt på stan, schemalägga sina timmar, och aldrig få ta sovmorgon är utmattande. Haha, lyxproblem deluxe.

julafton.

2011-12-25T15:13:00.001+01:00

Jul, jul, strålande jul. Det är grönt och plusgrader i stan men fint ändå. Vi slappar, äter lussebullar, tjafsar och dricker glögg. Igår försökte vi återställa traditionerna trots nytt hem med risgrynsgrötsfrukost och Grand blanc från Gateau innan vi öppnade julklapparna som låg under granen. Jag fick så mycket fint som jag behövde så som nya skidkläder från Peak Perfomance och träningskläder och nya skor, samt mindre nyttiga grejer som världens finaste satchel från Cambridge Satchel Company (och lädret doftar så gott!), armband från Henri Bendel och en rejäl trave böcker. Jag är nu benägen att hålla med Lovisa om att man aldrig blir för gammal för julklappar!

Vid klockan ett åkte vi ut till kusinerna i Mälarhöjden och åt julmat, sov framför Kalle Anka, delade ut julkappar, åt lite mer, tittade på film och krigade oss blodiga över ett ärofyllt parti Alfapet. Sedan avslutade vi ateister med att på midnattsmässa i kyrkan, något vi gjort de senaste åren, bara för att det är så stämningsfullt men också kul att träffa gamla vänner och grannar. Vi sitter som tända ljus i kyrkbänken och försöker passa in, men smiter alltid hem när nattvarden delas ut. Jesu blod intar jag hellre uppkrupen i soffan när jag väl kommit hem samtidigt som jag klappar på klapparna.

god ny inventering.

2011-12-25T14:36:00.001+01:00

Om en vecka är det nytt åt och således även nya tag. Det är dags att göra en inventering av livet, se vad som ska slängas, lappas och lagas eller bara hängas ut på vädring. För sanning är ju att ting kommer och går i livet och med åren lär man sig se skönheten i faser istället för att sörja det som en gång varit. Så som det faktum att jag sedan nyårsafton i 9an har varit inblandad i princip alla nyårsfirandnen och sett till så att mina vänner alltid har genomtänkta fester att fira in det nya året med. Likaväl som otaliga cocktailpartyn, middagar och födelsedagsfester.

I år har jag tagit ett kliv tillbaka då energin bara tagit slut, och efter förra årets nyår där tacksamheten var i princip obefintlig från många i min närhet, och hoppades något naivt att någon annan skulle ta upp stafettpinnen. Men icke. Det här är ingen offentlig känga till alla som läser och borde inse att de tagit mitt engagemang för givet och vars inbjudningar lyst med sin frånvaro under åren, men Josefine sa kloka ord om att jag ska sluta låta mig trampas på, så detta är en offentlig reflektion. Över att ingen av de ständiga gästerna bjöd tillbaka, men sade mage att fråga hur mina planer såg ut. Jo, tack, jag ska fira med nya vänner i år.

Det är otroligt tråkigt att det ska vara så, men det är därför inventeringar är så välbehövda vid årsskiften. Gamla vänner stryks från mentala gästlistor och nya skrivs dit. Alltid blyerts.

foodie.

2011-12-24T00:10:00.001+01:00

Alltså bara för att jag bestämde mig för att skriva vettigare inlägg här i bloggen så betyder ju inte det att jag inte längre tänker berätta vad jag har haft för mig på sistone. So here we go:

I onsdags fyllde pappa år och det firades med lillebrors return till civilisationen (dvs Stockholm) och middag på AGs. För oss köttälskare så är Allmänna Galleriet en dröm. Redan på väg in på restaurangen så möter man djurkadaver som hänger från taket för att möras, bara den grejen att AGs hängmörar själva är ju värt ett besök. Till förrätt åt jag glaskrabba och till varmrätt blev det porterhouse med stuvad spenat och en hashbrown från himmelen. Är en sådan foodie att jag dog och hamnade i paradiset. För att bryta av allt det mäktig avslutade jag middagen med en citrussallad med champagne ganache innan Josefine dök upp i baren för att dricka Tom Collins med mig och Chris.

På torsdagen var det stora hemvändardagen och jag mötte Johan för lunch och skvaller deluxe på vår gamla stammiscafé L'Angelo. Synd att karln bor i Kalmar för då ses man så sällan, men det är alltid så härligt när vi båda är hemma samtidigt. Efter lunchen åkte jag hem för att göra det jag älskar, förutom mat, att ta en powernap. Det var välbehövligt för kl 19 mötte jag upp Josefine för en matkoma framkallad på Escalier. Trevlig inredning, god mat men bedrövlig service. Det var inte ens halvfullt men vi fick vänta 45 min på att få betala efter vi mottagit notan, vilket gjorde oss sena till Story där Emelie bjudit in till drinkar för att fira hennes födelsedag.

Två dagars häng, god mat och välkomponerade drinkar är den perfekta uppladdningen inför en julhelg med släkten!

ett halvår bland applenördar och hipsters.

2011-12-23T14:44:00.001+01:00

Nu är första terminen på JMK över (eller ja, en case-dag och en tenta i januari) och reflektionerna är många. När jag klev in på institutionen första dagen så var inte mina förväntningar direkt skyhöga då det enda jag hade hört om JMK hade varit negativt, men jag blev överraskad. Jag tycker både att kurserna har varit jättebra och fullständigt värdelösa under sina studenter, det har varit väldigt ojämnt minst sagt. Klasskamratera har däremot varit över all förväntan och det är skönt att äntligen tillhöra en riktig "klass" istället för att glida runt som en frikursare på universitetet.

Det är många som har uttryckt kritik mot utbildningen och det rör framför allt att det är en teoretisk utbildning och inte har några praktiska moment under det första året. Det här kom inte som en nyhet för oss som läst kursbeskrivingen innan vi sökte kursen, men det är stundtals frustrerande för alla oss som vill arbeta praktiskt i framtiden och känner oss både omsprungna och jagade av alla bloggare/skribenter på de otaliga nöjessajterns på nätet, eller alla experter som ägnade tonåren åt att nörda ner sig i en konflikt/stat/ledare/fråga som får jobb på ledarredaktioner eller utrymme i annan media baserat på detta. Om jag kunde säga något till mig själv, såhär i efterhand, när jag gick på högstadiet så skulle det vara att se till att lära mig fler språk, skaffa sig ett nördigt specialintresse och ta alla chanser som kommer - tacka aldrig nej för att du är trött eller inte orkar just nu.

Som ett svar på kritiken mot utbildningen så har några i klassen bestämt sig för att starta en webbtidning och för att ta några av mina råd till mig själv så har jag kastat mig in i projektet och bestämt mig för att engagera mig. Till det första numret tillhör jag den politiska redaktionen och det känns väldigt spännande och kul. Det är roligt att folk är engagerande och inspirerande, att någon kanaliserar kritiken till något produktivt. Jag hoppas att tidningen blir en succé och jag lovar att lägga ut en länk är vi går live. Det är både en chans att få öva och samla på sig arbetsprover och samtidigt få göra något kul tillsammans med klassen (och framtida kollegor).

Så jag trivs bättre än vad jag trodde, och även om JMK till viss del lever på gamla meriter så ska jag ge det en ärlig chans, för det börjar trots allt kännas som hemma.

so this is christmas.

2011-12-21T16:18:00.001+01:00

Nu är jag i Stockholm för att fira jul och det känns fantastiskt avslappnande trots ett fullspäckat schema. En vecka är tanken att jag ska stanna här men nu har jag lov och dagarna flyter samman utan struktur när det inte finns några måsten som hägrar. Jag är här för att fira födelsedagar, jul och få umgås med min lillebror som äntligen är hemma. Som ni vet så flyttade han till USA i höstas för att spela hockey och nu är han hemma en vecka innan han flyger tillbaka till Wisconsin. Sjukt mysigt att ligga i soffan, dricka kaffe och tjöts hela eftermiddagen.

Det känns lite konstigt att fira jul här i lägenheten. Jag är en late adopter, för att relatera till kurslitteraturen, och traditionsenlig så det här med att byta plats är något jag knorrar över. Var ska julgranen stå? Vilket bord blir paketbordet där man lämnar sina klappar på julaftonskvällen, så att man nästa morgon kan smygs upp och betrakta sina presenter? Men det hade kännts ännu konstigare om inte Eric hade kommit hem och det bara hade varit jag och föräldrarna, så det ännu onödigt att sura över julgranens nya placering. Istället ska jag njuta av att ha en bufflig bror och tjatiga föräldrar, för sen dröjer det till maj innan vi alla samlas igen. Det är konstigt det där med familj, något som jag mest har stört mig på och tagit för givet blir bara viktigare nu när vi så sällan samlas.

Idag fyller pappa år och det firas på Allmänna Galleriet ikväll. Åh jag har längtat efter en rejäl biff och rödtjut i veckor nu så det ska bli så himla mysigt att gå ut och äta hela familjen tillsammans!

jullov.

2011-12-20T18:18:00.001+01:00

Det känns som om jag har utkämpat ett krig de senaste veckorna. Det har varit ett krig mot tiden, att hinna läsa klart all kurslitteratur och renskriva alla anteckningar så att jag kan få ta jullov. Detta samtidigt som mycket roligt har hänt. Resultatet är att jag är klar NU och går på jullov. Är så utmattad att det känns som om jag skulle kunna sova i år, men jag tror minsann att vi hörs redan imorgon för även om det har varit tyst här den senaste tiden så betyder det inte att jag inte har en massa saker jag vill skriva och berätta om. Puss

en jul med hårda klappar.

2011-12-18T16:17:00.001+01:00

Igår firade vi lilla julafton här i Uppsala med frunch, glögg, saffransskaldjur och vitt masi. Och från tomten (Chris) så fick jag en julstrumpa med godis på morgonen och en iPad2 i paketet under granen. Helt insane, superkul och fullkomligt beroendeframkallande leksak!

paus.

2011-12-14T15:25:00.001+01:00

Det är lite tyst här för jag hetsjobbar och hetspluggar för att kunna vara ledig över jul. Ni vet ju hur knepiga CSN är så därför ligger det en tenta direkt efter vårt minilov och jag vill hellre äta pepparkakor hela lovet än att plugga så jag tänkte göra det i förväg, plugga alltså. Dagarna är fullspäckade för att jag ska hinna klämma in lite roligheter på kvällarna som julkonsert i Berwaldhallen och Ljust & Fräscht på Cirkus. Ja, lite showande i december helt enkelt. Hoppas jag kan komma upp ovanför ytan i helgen och skriva lite här men vi får se.

fredag.

2011-12-10T00:50:00.001+01:00

Det är svårt att vara spontan ju fler relationer man försöker upprätthålla och ju mer grejer man har inplanerade i kalendern. Jag jobbar hela tiden på min spontanitet och mot min planerande sida men det är ju rätt svårt. Idag så vann spontaniteten och jag kastade ifrån mig kurslitteraturen vid kl. 15 och bestämde att nu fick det minsann vara helg. Sagt och gjort tog jag bussen ner på stan och brände min sista tusenlapp på en timme, framför allt på pastellfärgade sommarkläder på Weekday (wtf liksom), innan jag åkte hem och tokdäckade i sängen. Sov i 45 min innan jag duschade och svidade om till nya raggsockor. Sedan plingade det på dörren och Lovisa, Josefina och Tahra trillade in för pastamiddag och rödtjut. Äta bör man annars dör man, och allt det där, så nu när ingen hade planer så kändes det där med knytkalas som en förträfflig idé. Vi gaggade i fyra timmar eller så innan alla gäspade i kors och kastade in handduken. Nu ska jag snart ta sista klunken ur mitt glas och krypa ner i sängen, men jag ville bara berätta för er om en lagom spontan och härlig fredag. Allt måste inte vara wild and crazy för att man ska somna med leenden i magen.

torsdag.

2011-12-08T17:31:00.001+01:00

Ibland är det bara att tuta och köra 150 km/h. Igår var det inte många knop jag kunde göra utan det mest ansträngande jag gjorde var att se den intellektuellt utmanande dokumentären Inside Job som förklarar finanskrisen under år 2008. Som Johan Norberg uttryckte det på twitter i tisdags så bortser dokumentärskaparna från förvaltningspolitiken i det hela, men det är ändock en matnyttig dokumentär för den som, precis som jag, har svårt att förstå CDOs och subprimelån. Kvällen spenderades på Norrlands där jag och tjejerna åt lyxburgare, drack öl och pratade om allt från Breiviks rättspsykiatriska undersökning till genusporr och fair trade-porr (ja det finns faktiskt!). Högt i tak med andra ord.

Idag har jag spenderat förmiddagen på heta stolen och gjort ett arbetsprov till ett jobb som jag gärna skulle vilja ha, tror jag, och det var både läskigt och ansträngande men det fanns ingen tid för återhämtning efter det utan istället var det bara att plocka upp Jacquie L’Etang och plöja kritiska PR-teorier fram till att jobbet mejlade. Nu har jag precis tagit dagens första andningspaus och ska snart slänga mig iväg till Sats för att bränna bort den de där frasiga pommes fritsen från gårdagen med ett pass Sh’Bam. Nej då, mestadels är det faktiskt för att efter en riktigt ansträngande dag är det fruktansvärt skönt att koppla bort hjärnan och bara låta kroppen svettas. Det går på rutin och jag behöver inte fundera längre över sambandet mellan rykte – identitet – självbild. Tack och hej!

det där med tunga intressen.

2011-12-07T12:10:00.001+01:00

Stressen över den framtida jobbsituationen (alltså, jag har drygt 2,5 år kvar av min utbildning) är så påtaglig att jag igår pitchade tre artikelidéer till ett printprojekt KTH håller på med samt signade upp mig för att delta som skribent i ett nytt webbtidningsprojekt som några i klassen håller på att starta upp. Känner dock att min nackdel är att jag inte är så hemskt intresserad av lullilull-artiklar (dvs. mode, skönhet, popmusik, uteliv etc.) utan bara vill skriva om utrikespolitik och utvecklingsfrågor, som jag tyvärr aldrig känner mig tillräckligt påläst kring. Och i ett webbmagasin som ska komma ut en gång i månaden så är det ju snarare “mjuka” artiklar som kommer dominera än huruvida Afghanistans befolkning har blivit allt för beroende av biståndsindustrin (inte bidrag utan att de exempelvis startat egna företag och levererar produkter till biståndsorganisationerna). Önskar att jag kunde intressera mig för konst, det är både tungt och pretentiöst men samtidigt passar det utmärkt med analytiska konstartiklar i månadsmagasin.

Nu har jag i alla fall bockat av studierna för dagen och ska ägna resten av timmarna åt att analysera SCB-mätningen (Sverigedemokraterna är Sveriges fjärde största parti! och Socialdemokraterna har aldrig haft såhär dåliga siffror!) och sedan kolla på Inside Job. Spännande! Kvällen bjuder dock på mer lättsamma aktiviteter i form av hamburgemiddag på Norrlands tillsammans med tjejerna!

storebror ser dig / ögon i mörkret.

2011-12-06T14:43:00.001+01:00

Vi som läser media är väldigt oroliga för framtiden. Vi förväntas att arbeta väldigt hårt för nästan inga pengar (i alla fall journalister) och hitta jobben utan att de utannonseras. Det talas konstant om vikten av nätverkande, men hur gör man egentligen? Hur skaffar man sig kontakter när man sitter i en föreläsningssal eller på ett bibliotek hela dagarna? Var träffar jag min framtida DN, SR, SVT, SvD-kontakt? Kanske gör jag det just i föreläsningssalen.

Idag under föreläsningen så nämnde vår lärare i förbifarten att en mycket välkänd MPR-byrå hade bett honom kartlägga duktiga studenter inför framtida rekryteringar. Läraren hade tackat nej till erbjudandet och menade att det inte stod i hans arbetsbeskrivning att slussa in elever bakvägen till PR-byråer. Det är mycket förståeligt. Klart han inte ska göra det. Om så hade varit fallet hade hela objektivitetsaspekten i hans förläsande ifrågasatts, särskilt om han även mottagit en bonus likt agenter för att ha hittat nya rekryter. Nu är ju inte det ett problem, så det är ingenting att hetsa upp sig över, men det slog mig bara att det kändes så surrealistiskt. När man sitter med på föreläsningen eller seminariet med armen i vädret för att man faktiskt inte riktigt förstår vad Jürgen Habermas menar och måste fråga, så är tankarna på att personen framför dig kan vara din biljett in i arbetslivet väldigt långt borta. Om man hade vetat det så hade man ju aldrig velat göra fel utan visa sig felfritt briljant jämt och ständigt. Påläst, duktig, förberedd, ständigt aktiv, argumenterande men inte för provocerande och alldeles fantastisk hela tiden.

Det är ju egentligen fullkomligen naivt av mig att inte tro att framtida potentiella arbetsgivare inte har ögonen på oss på ett eller annat sätt, men jag har verkligen inte tänkt tanken. I alla fall inte under första terminen på journalistikvetenskap I då man lullats in i tanken om att det är så lång tid kvar innan vi behöver möta yrkeslivet. Studenter ber ju ständigt om mer kontakt med arbetslivet så att rekryterarna ska få upp ögonen för oss, men när det potentiellt sker utan vår vetskap så känns det istället snopet. Nu var ingen skada skedd i detta fall så den egentliga vetskapen är snarare positiv – arbetslivet försöker ha koll på oss för att plocka upp talanger och det innebär ju att vår utbildning är bra oavsett studentgnäll eller branschmedias skräckartiklar.

söndagstips.

2011-12-04T17:28:00.001+01:00

Om ni bara ska:
- läsa en artikel idag så läs då DN Söndags fantastiskt charmiga porträtt av Annika och Liza Marklund.
- se en musikvideo så se Lady Gagas Marry the Night, enbart för att det drygt 7 minuter långa introt är som en psykotisk roman.
- lyssna på en låt så bör det vara Lana Del Reys nya Born to die. Rösten alltså. Rysningar.

från den vassaste taggen i hjärtat till nya skinnskor från nike med rosa sula.

2011-12-04T00:54:00.001+01:00

Det där med träningsinspiration är knepigt. Den här hösten har jag befunnit mig i en jäkla svacka rent träningsmässigt. Jag har liksom trott att det bara är att tuta och köra, och även om man tycker att det är supertråkigt så kommer man göra bra ifrån sig när man väl anlänt till gymmet. Det stämmer ju inte alls. Om man inte är peppad när man sätter sig på spinningcykeln så är det bara i undantagsfall man kommer kunna motivera sig till att trampa fram blodsmak i munnen. Det kanske bara gäller mig, men för att jag ska kunna köra slut på mig själv så behöver jag känna mig motiverad.

Träning brukade vara så okomplicerat för mig. Jag älskade att dansa och därför var det inte heller speciellt jobbigt att släpa sig iväg tre kvällar i veckan för att stå vid balettstänger i spegelsalar och tänja, öva och sätta rörelser till perfektion. Det kunde kännas slitigt att balansera matte c-plugg, kompisar, nyfunnen pojkvän och träning när snön öste ner utanför fönstret men när jag klivit av tunnelbanan vid Rådmansgatan så släppte det alltid och lusten infann sig. Men sedan vet vi ju alla vad som hände: knäna pajade och jag pajade också. Det är den vassaste taggen i hjärtat. Rädd för att träna fel och skada mig igen. För mina knän bråkade ju av och till i flera år, ja egentligen ända fram till att jag började träna med PT och insåg att det fanns massor jag kunde göra som inte var farligt för knäna.

För nästan ett år sedan så slöt jag och Sarah en träningspakt och började peppa varandra på distans att träna. Det är vettigt att röra på sig, inte bara för att man fysiskt mår bättre utan även psykiskt, men ibland behöver man ju en träningskompis, även om det bara är via svettiga mms-bilder skickade till varandra från gymtoaletter. Jag lyfte vikter, körde crosstrainer och svettades i spinningsalar. Ville helst inte gå på body pump för jag tyckte det var läskigt med knäböj och vågade inte prova på andra pass än spinning för det där med att hoppa upp och ner hade ju en gång i tiden orsakat knäskador.

Det funkade ju jättebra i nästan ett år att köra samma träningsrutin. Visserligen har motivationen varit dålig under hösten och jag har vågat mig på body pump och insett att knäböj inte behöver vara så läskigt så länge jag gör dem i min takt och är noga noga med att knäna är över fötterna (tur att man lärde sig vrida ut ordentligt på baletten). Nu har jag vågat ännu mer och provat på både Zumba och Sh’Bam. Jag vågar inte säga att det är träningsformer som jag kommer kunna fortsätta med regelbundet för det klarar kanske inte knäna av, men det är nog inte så farligt att köra det lite då och då. Jag skulle här kunna raljera över problematiken med att ha ett luddigt knäproblem som sjukvården inte hjälper mig med, men nöjer mig med att säga att jag tror att jag har lärt känna min kropp. Lagom är bäst. Och i julklapp har jag önskat mig helt nya träningskläder och gympaskor. Jag känner mig förväntansfull.

recap.

2011-12-03T20:49:00.001+01:00

Det har både varit en hektisk vecka och samtidigt alldeles alldeles lugn. Första delen av veckan var jag ledig och då gjorde jag egentligen ingenting alls utan bara slappade fram till torsdagen då den nya delkursen rörande information, PR, reklam och propaganda satte igång. Vår lärare var hyper och superpepp, och enligt egen utsago hade han taggat sedan i april inför denna kurs vilket märktes på de milslånga mejl han skickade till oss. Jag ska inte klaga, jag älskar inspirerande föreläsningar och även om denna kurs berör “den andra sidan”, det vill säga, inte direkt journalism utan de som kommer försöka påverka oss, så är det väldigt intressant. Vi pratade om marknadsföring under första föreläsningen och fick lära oss att vissa varumärken är så starka att konsumenten faktiskt upplever det som att produkten har något speciellt, en faktor X, som egentligen inte existerar. Föreläsaren drog exemplet med Macbooks och jag älskade klassens förskrämda miner. Har inte min älskade Apple något speciellt, utan är det faktiskt enbart en dator? Svar ja.

Jag känner mig som en dålig student när jag inte läser kurslitteratur. I fredags var vi fria från föreläsningar och jag satt och plöjde ett kompendium med artiklar till denna delkurs eftersom min kurslitteratur inte har anlänt ännu. Det är svårt att känna sig motiverad när jag redan varit ledig en vecka och julstämningen är påtaglig. Det enda jag vill är ju att julpynta och baka saffranskola. Hoppas att litteraturen trillar in på måndag så att jag åtminstone har en reell chans att ta igen det jag hittills missat (taggad föreläsare = sjuhundramiljoner kapitel till varje föreläsning) även om min hjärna checkat ut för året.

Igår firade jag mina två senaste tenta-A:n med att äta middag på Gray’s i Uppsala. Det är en amerikansk restaurang med inspiration från matkulturen i sydstaterna. Jag provade inte på några varmrätter men åt av alla förrätter på menyn och det var härligt att sitta och plocka bland crab cakes och majsplättar med Samuel Adams-marinerade päron och sippa en äppelmartini till det. Dock önskar jag såhär i efterhand att jag inte ätit fullt så mycket för därefter rullade vi vidare till Cemils nya vinbar, Hijazz Dryck, där det bjöds på snittar med trattkantareller avbrända i congac och laxrullar med löjrom. Men jag är ju inte den som är den, och i min magsäck finns det alltid rum för lite till, även om jag sedan blev panikmätt och fick skölja ner maten med ytterligare ett glas vin som Cemil valt åt mig. Nu är han färdig sommelier och har öppnat sin egen dryckesbar i anslutning till familjerestaurangen. 17 kvm och fullsatt igår. Vi satt i baren i timmar och slog oss i slang med medelålders främlingar och personalen. Vi pratar riktig stammispotential på denna bar och jag ser verkligen fram emot fler kvällar där tillsammans med nära och kära.

en ofärdig tanke om kärlek.

2011-11-30T16:32:00.001+01:00

Såg Broarna i Madison County nu på eftermiddagen och herregud, nu förstår jag vad det är alla pratar om. Jag grät floder, så pass att min nybakta lussebulle blev helt degig. Filmen fick mig att tänka på det här blogginlägget av Nina Åkestam där hon diskuterar Hollywoods påverkan på samhället. Vi lever i ett samhälle där kärlek är det ultimata målet. Det går inte att vara lycklig, på riktigt, utan kärlek. Vi förväntas ha en heterosexuell relation för att kunna vara genuint lyckliga. Även alla peppiga singelfilmer handlar till syvende och sist om att skaffa sig en partner att dela livet med. I Broarna i Madison County så har Francesca redan en relation med en hygglig make, Richard, och har två typiska tonårsbarn att dela livet med. Det går alltså ingen direkt nöd på Francesca, om det inte vore för att hennes relation är fullständigt normal och alltså inte himlastormande fantastisk. Så möter hon Robert och där uppstår den övernaturliga passionen som trotsar alla naturlagar. Det är den passionen hon måste leva utan, och även om hon lever ett fullständigt normalt liv med sin normala man så saknas alltid den där biten i hennes liv och först efter döden kan hon ta revansch och bli riktigt lycklig.

Jag har ingenting emot kärleken som skildras i Broarna i Madison County men jag har svårt för Hollywoods budskap om att det enbart är den himlastormande kärleken som är någonting värt. Det liv Francesca delar med Richard är så ordinärt att det är omöjligt för henne att inte längta efter mer, och det är oftast så vardagskärleken porträtteras i film och litteratur. Den vardagliga duger inte. För så är det ju inte. Det är ju de vardagliga relationerna som är någonting värt. Som skänker stabilitet och tröst i tillvaron, en trygghet som vi kan frodas och utvecklas i. Som flockdjur så är det tryggheten vi strävar efter, och uppnår, men som filmen och litteraturen vill att vi ska fly ifrån. Vi förväntas eftersträva Carrie och Mr Big’s istället för Miranda och Steves förhållande. Det är någonting så fruktansvärt skevt i allt detta och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad.

Oavsett kärlekens värde så se filmen om ni inte redan gjort det. Sorglighetsfaktorn är lika hög som i Titanic, Borta med vinden eller alla episoder mellan Chuck och Blair i Gossip Girl.

mirakel.

2011-11-30T12:05:00.001+01:00

Minns ni att jag berättade för er att jag läste boken Mirakel av Renate Nedregård genom tjänsten Booked? Det är först nu efter alla tentor som jag har haft tid att läsa boken och reflektera över den och jag tänkte dela med mig av mina tankar. Jag tillhör inte den primära målgruppen för Mirakel då det är en young adult-bok och jag skulle kanske inte tipsa er i första hand om att köpa boken för eget bruk men det är definitivt ett julklappstips för yngre syskon, kusiner eller andra tonåringar i er närhet. Mirakel är en välskriven bok om en framgångssaga många drömmer om, vägen via Idol på tv till de stora internationella scenerna. Boken har ett härligt flyt och ett lättläst språk så jag plöjde den på min vanliga pendlarrunda Uppsala-Stockholm-Uppsala med pendeltåg och Upptåg, så det tog alltså drygt 2 timmar att läsa boken från pärm till pärm. När tåget rullade in i Uppsala och jag slog ihop bokens mjuka pärmar så kände jag att jag gärna hade följt med i berättelsen i två timmar till, för det är härligt att sjunka ner i en lättläst bok och koppla bort omvärlden.

Mirakel handlar om den 22-åriga artisten Miracle som bjuds in av sin gamla kyrkokör Ten Sing för att delta i en jubileumskonsert. Baksidestexten på boken insinuerar att vi ska få följa den unga Rakels väg i Idol men det är inte henne vi primärt följer utan berättelsen drivs av den 5-år äldre versionen Miracle. Kontrasten mellan den alldagliga tjejen i kyrkokören som gör succé i Idol och den världsvana artisten som knarkar och har one night stands är stor. Samhället vi lever i idag uppmuntrar till stor del det sökande på bekräftelse som även Rakel drabbas av, och boken skildrar fint de val som Rakel och många andra tvingas göra på vägen för att få den bekräftelse som de så saknar. Nu är detta en young-adult men jag kan sakna en djupare analys av varför Rakel så gärna vill slå igenom. Vi har visserligen körledaren som hon trånar efter, men vad är det annars som driver henne? Det är många frågor som lämnas obesvarade, men så är det också en bok som framför allt är till för att underhålla och det gör ju Mirakel. Det finns definitivt ett värde, framför allt i ungdomsböcker, att “bara” vara underhållande för att locka ovana romanläsare in i litteraturens värld, och precis så kan även denna bok fungera.

tidningar, konspirationsteorier och politik.

2011-11-28T23:15:00.004+01:00

Så är man här i Stockholm igen. Hinner knappt komma tillbaka till Uppsala innan jag tar tåget hit igen med väskan packad för att sova över hos mamma och pappa. Men efter att inte ha sett dem sedan augusti så är det mysigt att äta söndagsmiddag tillsammans och då faller det sig ju naturligt att stanna över natten.

Igår firade vi svensk Thanksgiving tillsammans. Det är tradition att vi äter kalkon i samband med Thanksgiving och detta år bidrog jag och Chris med en sweet potato souffle som vi tillagat på lördagen. I vanliga fall serveras kalkon enbart med potatis, sås och svartvinbärsgelé men i år fick vi ett sydstatstillskott i form av sötpotatispajen. Det är som att äta dessert till huvudrätten, men rätt gott när man vant sig vid smakkrocken.

Idag stannade jag kvar i Stockholm och startade morgonen med att krypa upp i fåtöljen i vardagsrummet och läsa DN Världen från början till slut. Åh. Jag älskar den bilagan. Jag skulle kunna prenumerera enbart på DN på grund av den, så om jag inte vore bunden till tidningen sedan tidigare då jag vuxit upp med tidningen (ritual trumfar ofta ett rent behov, i detta fall informationsbehovet) så är jag definitivt bunden nu. Bäst i denna månad var intervju med Jens Stoltenberg och reportaget om ikonmåleri i Ryssland där kontrasten Sovjet vs. tusenårig historia var påtaglig. Om jag fick välja helt fritt i framtiden skulle jag gärna jobba med denna typ av nyhetsfeature. Det viktiga som ges utrymme på tio sidor där bild och text samspelar i en berättelse som inte blir allt för tung eller komplicerad, även om detaljerna får spela roll. Morgonstund har guld i mun, som mormor bruka tjata om, så efter sessionen med DN så pluggade jag i hörlurarna och lyssnade på Serenades medan jag promenerade längs Norr Mälarstrand i solskenet.

Mamma är på kurs så istället för att ta tåget hem som min ursprungliga plan var så bestämde jag mig för att hänga lite med pappa. Vi åt en tidig middag på Sturehof (hälleflundra med trattkantareller och kalixrom, dör!) och sedan gick vi upp till Sergel och såg Maktens Män. Precis den typ av film som jag och pappa vanligtvis älskar, även om denna var i det tamaste laget. För mycket thriller-feeling utan att det på riktigt blev spännande. Ja, för den som tror att politik inte alltid är smutsigt är ju bara för naiv. Men jag älskar ju politik, maktspel och allt med Clooney är skapligt så filmen var bra, men det var nog mest härligt att hänga i mörkret och äta popcorn i två timmar. Lyxkänslan från när man var barn och fick gå på bio är lika påtaglig ännu, knäppt med sant.

Imorgon avrundas denna ledighet. Kursutvärdering på JMK och jag anar att det kommer vara många hetsiga röster. Det där med muntlig tenta föll inte i god jord, så det ska bli skönt att avsluta kursen på riktigt nu och sedan starta terminens sista delkurs. Information, PR och propaganda står på schemat med case studies och grejer så det blir nog finfint.

fredagsaktiviteter.

2011-11-26T00:07:00.001+01:00

Så himla skönt att inte göra någonting alls. Idag har jag bara läst tidningar, bakat muffins och kollat på Uppdrag Granskning. Två av tre aktiviteter som jag sällan ger mig tid att göra. Jag menar, oftast är jag ju bara helt ledig någon dag här och där och då passar jag på att klämma in en massa måsten men nu när jag är ledig flera dagar i sträck så passar jag på att göra absolut ingenting. Spenderade kvällen på samma sätt genom att följa med Chris ut till svärisarna på landet. Det var helt mörkt och stilla och stormen riktigt ven runt knutarna när vi åt middag. Sedan placerade jag mig i soffan med ett glas vitt och kollade på Skavlan. Haha, jag slötittar ju inte ens på tv i vanliga fall men det är härligt när man väl gör det. Anna Maria Corazza Bildt gästade och jag tycker så mycket om henne. Hon är sådär härligt tuff som jag tycker att man ska vara och ställde Skavlan mot väggen så att han tappade fattningen när hon ifrågasatte varför hon fick en massa frågor om henne och Carls förhållande medan när han gästade programmet för ett par veckor sedan så pratades det om hårda frågor så som Lundin Petroleum och folkrättsbrott. Anna Maria är ju engagerad i hårda frågor. Hon träffade ju Carl när hon bodde i Sarajevo på uppdrag av FN och brinner ju för freds- och konfliktrelaterade frågor. Klart som sjutton att hon inte ska förminskas till att behöva svara på hur hon föll för Carl i Sarajevo när det finns så mycket viktigare frågor att svara på. Och precis det sa hon också till Skavlan. Heja! Det är ju inte för intet som hon kallas för kulsprutan…

Helgen ska gå i precis detta tecken. Imorgon står adventspyntande av lägenheten och lussebullsbak på schemat och på söndag vankas traditionsenlig kalkonmiddag hos mina föräldrar. Vi äter kalkon på svenskt vis i samband med Thanksgiving varje år, en himla mysig tradition!

Ps. Jag fick A på hemtentan om politiska skandaler och jag fick A på den muntliga tentan. Så det där med att ta det lugnt är så välförtjänt!

torsdagar med fiskarshots och spring i sluttande rum.

2011-11-25T14:08:00.001+01:00

Igår var det bra livat. Nu när jag är ledig i nästan en vecka så gäller det att passa på att ta igen allt det man missat när man har haft föreläsningar på fredagar eller pluggat inför en munta. Och tog igen, det gjorde jag med råge igår. Först gick jag hem till Josefina där vi grundade med varsin drink innan vi traskade tvärs över gatan till Lovisa där det bjöds på kalas. Amandas bror var på besök och Lovisas lilla korridorsrum var propfullt. Det var varmt, stimmigt och stojigt och det bjöds både på rödtjut och lekar innan vi alla halkade vidare till Stockholms nation där vi mötte Andrea och Hedvig. Det var 80-talskväll i printbaren där vi grundade med varsin fiskare ackompanjerat av pastelliga tongångar. Annars var det som vanligt, dvs: vi hängde mest i kakelbaren där det var svettigare än svettigast och alla knuffades, buffades och dansade som vanligt. Kakel kanske inte är så charmigt vid lunchserveringen men det är någonting härligt med det lilla utrymmet nattetid. Ute på stora dansgolvet vevade vi, vilket jag inte kan göra längre med min 90-tals frilla, och tappade bort varandra, precis som vanligt. Vi stannade till stängning och sedan kom min kille förbi i en taxi och plockade upp mig på väg hem. Och det var då bra skönt för då hade himlen öppnat sig och regnet slog i backen.

Idag är jag mör med ömmande hårrötter och trasiga fötter. När jag är bakfull så vill jag allra helst ömsa skinn, vilket jag också försöker att uppnå genom att bada skållhett, peela kroppen och även numera lägga en stark aspirinmask medan jag halsar isvatten och blöter upp morgonens DN i badkaret. Efteråt känns livet mycket bättre och nu är huvudvärken ett minne blott och jag har satt igång att baka pepparkaksmuffins inför första advent nu på söndag. Bristen på snö utanför fönstret gör att julstämningen är cirka noll men jag gör mitt bästa. Utanför fönstret blåser det halv storm och jag är så himla glad över att jag slipper gå ut igår. Och att jag var så förutseende att jag inhandlade coca cola och andra förnödenheter redan igår!

fransyskor är ju förtjusande söta.

2011-11-23T20:06:00.001+01:00

Idag gjorde jag någonting modigt. Jag klippte av mig håret. Och då menar jag verkligen. Nu har jag kort Amélie Poulain-barr som varken går att sätta upp i hästsvans eller dra bakom öronen. Tanken var att håret skulle bli längre men när jag satt med slingorna i frisörstolen så kände jag att det var lika bra att våga fullt ut. Det känns väldigt ovant och jag ser väldigt väldigt söt ut. Imorgon ska jag inhandla min första plattång för att se om jag kan styla håret utan att topparna viker sig inåt, för det är jag inte van vid, och sedan blir det premiärdans av håret på kvällen då Lovisa har korridorsfest och sedan vankas torsdag på Stockholms nation. Känner mig fruktansvärt osäker i mitt nya hår. Det går inte direkt att dölja att jag har klippt mig för jag har ju kapat ca 15 centimeter på längden. Men jag är stolt. Jag tror någonstans att hår ofta fungerar som en skyddsbarriär. Du kan alltid pilla på håret eller låta det falla framför ansiktet om du känner dig osäker, det är lite svårare nu när det inte ens når till hakan. Man växer inombords varje gång man gör någonting som man tycker är läskigt, eller utanför bekvämlighetszonen, och det har jag ju gjort idag när jag bad frisören att strunta i “det vanliga” och klippa rejält. Det är ju trots allt bara hår och om några månader så kommer det snudda vid axlarna igen.

borta bra men hemma bäst.

2011-11-23T10:27:00.001+01:00

Jag har spenderat tre nätter hemma hos mamma och pappa på Norr Mälarstrand nu och det känns både bättre och sämre än vad jag trott att det skulle göra. Ofta när folk frågar så säger jag att jag inte tänker speciellt ofta på Mälarhöjden längre, eller att jag inte saknar det för jag bodde ju faktiskt inte där längre utan jag bor i Uppsala. Stockholm är inte min stad längre. Men Mälarhöjden var trots allt min stadsdel och det är något som Kungsholmen aldrig kommer att bli för deras nya lägenhet blir aldrig min lägenhet. Jag har gjort mig hemmastadd här men jag hittar ingenting. I den enorma garderoben i det nuvarande gästrummet (och sedermera Erics rum) så finns ingenting som är mitt. En efterlämnade piké och ett par gästtofflor som vi snott från något hotell någonstans, men annars ekar det tomt. Samma sak är det i badrummet där jag inte längre har en tandborste i tandborstglaset, ingen egen hylla i badrumsskåpet och det finns bara två matchande handdukar medan jag får hålla mig med en omaka vit. Det är visserligen mjuk frotté som inte luddar men varje morgon skriker den åt mig från handdukstorken att den känner sig som en utböling, och det gör ju jag med, ibland. Jag tror att nu när Eric är borta så skulle jag ha möjlighet att sätta min prägel på rummet, boa in mig, och så skulle han få anpassa sig när han kommer hem. Men jag gör det inte. Jag vill inte att det ska bli ännu en separation när han flyttar hem för då står jag utan rum här igen.

Varför skulle jag ha ett rum? Ett andra hem? Jag är 22 år gammal och fyller snart 23. Under andra socioekonomiska förutsättningar, eller i en annan tid, så hade det inte varit omöjligt att jag var mamma vid det här laget. Är det då rimligt att vilja ha ett rum hemma hos föräldrarna? Det är det knappast. Jag är vuxen och har flyttat hemifrån och tur är väl det. För hur motigt det ibland än känns så följer jag den utstakade vägen. Jag bromsar inte upp den genom att hänga mig kvar vid hemmets trygga vrå. Däremot känns det skrämmande att på riktigt stå på egna ben. När huset i Mälarhöjden fanns kvar så fanns det alltid en möjlighet att flytta hem om livet skulle kantra. Jag tror att det är vanligt att känna så. Att vilja vara barn, tonåring och vuxen på en och samma gång. Vi försöker växa upp alldeles för snabbt och spränga alla gränser samtidigt som vi längtar tillbaka till det oförstörda. Om vi får tro Ronald Ingleharts post-materialistiska tankar så stämmer det väl överens med våra försök till självförverkligande. Det är som en ständig inre kamp. Samma kamp som gör att vi upplever en minskad kollektiv identitet, partitillhörighet och påverkar alla våra preferenser. Vi försöker skapa perfekta liv och hem i ett ständigt lyckorus samtidigt som vi idealiserar och längtar tillbaka till det orörda och förstörda.

Jag saknar inte Mälarhöjden mer än vad som är normalt. Jag är inte speciellt förtjust i Kungsholmen. Jag älskar mamma och pappas nya lägenhet där det är över 3 meter i takhöjd och blyinfattade fönster som vetter ut mot vattnet. Det finns ett enormt kök med marmorskivor och skrangliga balkonger för den som vill insupa lite luft efter alldeles för mycket amarone. Äntligen kommer kristallkronorna till sin rätt. Det här är inte mitt hem utan jag är bara på besök. Och det känns ändå ganska skönt. För sedan finns ju alla fördelar med att vara vuxen och ha ett eget hem, och de uppenbara fördelarna med att krypa tillbaka till boet någon gång ibland. Under tiden jag har varit på besök har frukosten varit framdukad om morgonen, sängen bäddad vid kvällen och jag har inte lagat mat en enda gång. Nästa gång ska jag passa på och ta med mig lite smutstvätt också, så blir jag på riktigt en trulig ungvuxen som är hemma på besök.

ett myrsteg i rätt riktning.

2011-11-22T19:04:00.001+01:00

Jag vet inte exakt varför, men det hände en grej och så rann all blogglust av mig. Den är inte tillbaka, och jag är inte tillbaka, men jag är en obotlig nostalgiker och kan aldrig riktigt släppa taget. Det är fruktansvärt naivt att idealisera det förflutna men sådan är jag. Konservativ är jag också. Och oftast politiskt korrekt.

Jag tror att jag är trött på att skriva meningslösa grejer. Jag är trött på att det är så länge sedan jag skrev något viktigt, eller riktigt, utan allra mest så vardagsbloggar jag eller påbörjar ett resonemang som aldrig får ta den plats det förtjänar utan stympas i två meningar och en hyperlänk för att jag inte orkar blanda det med haranger om träningspass, pluggtimmar på Eko eller tv-serier. Vem fan bryr sig. Jag ska ju bli skribent, och jag älskar ord, så det eviga misshandlandet av meningar känns uttömmande.

Så nu är jag här igen. Antagligen inte som förut. Förhoppningsvis mer genomtänkt, eller rörande, helst berörande och så får vi se vad som händer.

Jo, just det. Jag ska börja twittra också.

until we meet again.

2011-11-18T20:39:00.001+01:00

Jag visste alltid att den här dagen skulle komma när jag på riktigt tappade suget. Jag har bloggat sedan hösten år 2005 då jag nervöst tog mina första stapplande steg på gymnasiet. Idag, hösten år 2011, går jag vant i korridorerna på universitetet. Däremellan har jag arbetat, bott i Paris och arbetat lite mer. Hela tiden har bloggen fått följa med på resorna, eller ja, bloggarna, för jag har ju inte varit adresserna lika trogna som jag har varit uppdateringarna. Bloggen har varit med på äventyr i Sverige och utomlands. På resor till Paris, London, alperna, Marbella, Rivieran och längs USAs öst- och västkust. Och detta är inte alla platser som jag har berättat ifrån, och ni kunnat läsa om. Den har varit med när jag började trotsa regler och tog några kliv ut i vuxenvärlden, när jag blev kär för första gången, alla glädjestunder och misslyckanden, alla toppar och dalar som hör ungdomen till.

Jag är inte duktig på avsked så detta är nog inte heller ett avsked. Men det är ett på återseende.

you’re so vain.

2011-11-18T17:03:00.001+01:00

Ibland har man enorma förväntningar och när de inte riktigt infrias så blir man besviken. Lite så var det att sluta röka. Jag trodde att jag skulle få fantastiskt hår, hy, kondition och känna mig hälsosam och stark. Så har det inte alls varit. Istället tappar jag hår, har blivit finnig som en fjortonåring och gått upp ett par kilon (tror jag, jag väger mig aldrig så det är svårt att avgöra) och känner mig svag och ynklig. Det där med beroende är en lurig grej: nu går jag istället omkring och tänker på det hela tiden. Jag har slutat tugga tuggummin och ersatt det med Extra men helt ärligt så är det inte så kul. Det är inte att jag är så sugen på nikotin egentligen, utan jag är bara sugen på någonting. Jag känner mig konstant hungrig (bullshit att man ska kunna känna skillnad på hunger och sug, för mig känns det likadant) och vill peta i mig någonting hela tiden. För att kompensera för mitt konstanta ätande så försöker jag träna effektivare än någonsin men vikten stör mig egentligen inte då det är lätt att trolla bort ett par kilo med rätt topp eller bara genom att flexa mina nya muskulösa armar (!). Däremot är det svårare att göra någonting åt ansiktet. Mina vänner säger att det inte syns men för någon som praktiskt taget bara har behövt kämpa mot enstaka finnar under hela uppväxten så är det deprimerande att ha en hel koloni på hakan för jämnan. Jag lägger ansiktsmasker, peelar, smörjer in, vilar från smink etc etc. men det känns inte som att det ger någon direkt effekt. Så idag så gick jag till Apoteket och köpte en ask Aspirin. Nu har jag i en timme legat i badkaret med den beryktade aspirinmasken (lös fyra aspirin i minimalt med vatten och en skvätt yoghurt) och sedan dränkt huden i Nuxeolja (ta alltså typ 1 ½ tesked och massera in). Huden känns babylen, om än lite röd. Det ska bli spännande att se resultatet efter upprepad användning men det bådar i alla fall gott.

Alltså jag vet ju att det finns värre saker i världen än ett par lussebullskilon och tre finnar på hakan, typ svältande barn eller muntliga tentor, men ibland är det de små sakerna som får bägaren att rinna över.

torsdag.

2011-11-17T17:23:00.001+01:00

Motivationen pendlar värre än en bergochdalbana just nu. Igår var den på topp: Sveriges Radios VD och vice VD var på besök för att tala om bloggboken Medieormen (läs här!) och sa en massa spännande saker. Skönast var det att höra att om man bara är tillräckligt duktig så kommer man att få jobb, så är det bara. Och näst skönast att höra var att de hade skickat brev till alla journalistutbildningar i Sverige (inklusive folkhögskolor) för att komma och prata om medieormen men endast JMK och JMG hade tackat ja – det säger ju en del om kvaliteten på utbildningarna när bara Stockholm och Göteborg tycker att det här är en fantastisk möjlighet. Sedan blev vi också uppmanade att bli aktiva twittrare. Jag gillar inte Twitter speciellt, men det är här som verklighetens folk och framtidens källor finns, så nu är det bara att registrera ett konto och försöka hitta den nya Gay Girl in Damascus eller något.

Idag är motivationen i botten. På tisdag har jag muntlig tenta och vi har inte fått några instruktioner alls vilket har lett till ramaskri och panikångest hos JV:arna. Bristen på instruktioner gör att jag endast skjuter problemet framför mig och vet inte ens hur jag ska studera. Imorse läste jag lite anteckningar men sedan åkte jag in till stan istället för att spana in Versacekollektionen på H&M, det första samarbetet som jag inte varit det minsta intresserad av. Tycker att det ligger någonting äckligt i att ta 2000-3000 kronor för en glorifierad H&M-klänning. Dock kom jag inte därifrån tomhänt utan jag köpte en jättefin kimono från Concious Collection istället. Efter det så gick jag till Sats och gick på ännu ett urtråkigt spinningpass. Nu måste jag lägga ner det där och hitta någonting annat för idag blev jag ännu mer omotiverad efter träningspasset. Så, studierna under eftermiddagen har inte direkt flutit på och jag vill mest av allt bara lägga mig under täcket och komma fram lagom till nästa delkurs. Eller till våren. Jag skulle vilja boka in massor med roligheter i kalendern så att jag har någonting att se fram emot. Skulle inte tacka nej till en resa någonstans, typ Paris, Berlin, Thailand eller New York. De två förstnämnda resmålen känns mest realistiska men drömma kan man ju. Åh, kanske bäst att försöka återvända till verkligheten ändå. Ikväll är det Kulinariska klubben hemma hos Vici och tills dess vore det bäst om jag klämde in lite plugg i alla fall.

lämna den stelbenta du utanför salen och kom in och skaka.

2011-11-16T22:23:00.001+01:00

I’m the whitest girl alive, eller något. Jag var på Zumba efter skolan idag för att prova på någonting nytt. Den senaste tiden har jag verkligen hamnat i en träningssvacka när spinning känns dötrist. Jag kollar på klockan varannan minut och orkar inte ens peppa mig själv till att trampa fram blodsmak i munnen. Så istället för att maska mer så bestämde jag mig för att prova på någonting nytt idag och valet föll på Zumba. Det kan ju kännas något annorlunda eftersom jag:

1) hatar salsa/samba/latinomusik
2) är lika rörlig kring höfterna som en medelsvensson, det vill säga inte alls
3) trots att jag dansat i 16 år så tycker jag att den här typen av dans är fruktansvärd, det finns ingenting graciöst som i modern dans eller i balett.

Jag var med andra ord väldigt skeptisk. Passet var uppbyggt utan några egentliga genomgångar av koreografin så det var bara att haka på och jag måste tacka min hjärna för att den kommer ihåg basic rörelser så helt lost var jag inte. Däremot så ville jag skratta högt varje gång jag såg mig själv i spegeln under den första halvtimmen för jag såg så jävla rolig ut som skakade och svängde på allt som gick, och inte gick, att skaka och svänga. Men sedan lossnade det och jag glömde bort att fnissa åt mig själv och skakade på höfterna lite till. Endorfinkicken var enorm och även om jag inte kände mig lika fysiskt trött som efter ett pass med pulsspinning så var det fantastiskt härligt att träna utan att titta på klockan hela tiden. Nästa vecka blir det nog Sh’Bam!

tisdag.

2011-11-15T19:22:00.001+01:00

Vissa dagar är bra effektiva dagar. Imorse somnade jag inte om efter att Chris åkt iväg utan istället ringde jag lillebror, då klockan 06 är bästa tidpunkten om man ska försöka få honom på tråden. Mysigt sätt att vakna på i alla fall, ligga i sängen och tjöta i en timme. Sedan dess har det varit full rulle: jag har jobbat, pluggat, tagit ett pilatesavbrott och sedan växlat mellan mer plugg och tvättstugan. Först nu har jag slängt in sista tvätten i maskinen och satt på middagsmaten. Tolv timmar efter att jag satte igång med dagen. Låt mig bara klargöra att jag är helt slut.

söndag.

2011-11-13T22:36:00.001+01:00

Efter peppen i fredags så behövdes hela lördagen för att vila upp sig. Jag mötte visserligen upp Josefina efter frukost för att trotsa kylan och promenera till Luthagen för att köpa nödvändigheter (cola, godis och muffins) men annars stannade jag inne hela dagen. Så värt. Idag har jag inte heller gjort speciellt många knop. Städat lägenheten, åkt till Stockholm, ätit boeuf bourgignon och hängt med la familia. Nu ligger jag i sängen hos mamma och pappa och klipper med ögonlocken. Sleep over och promenadavstånd till plugget imorgon. Kul!

idag är jag trött.

2011-11-12T16:35:00.001+01:00

Jag älskar att studera. Efter att man har läst riktigt mycket kurslitteratur, skrivit en uppsats eller varit på ett fantastiskt föredrag så kan man riktigt känna hur hjärnan växer innanför skallbenet. Det liksom knakar och man får växtvärk och vill bara vila ett par timmar innan man är redo att ta in ny information. Så kändes det i torsdags efter att jag hade varit på Utrikespolitiska föreningens föredrag om Etiopien, Lundin Petroleum och de svenska journalisterna. Talare var Kerstin Lundell som skrivit boken Affärer i blod och olja: Lundin Petroleum. Hon pratade om företaget i stort, konflikten i Etiopien och Sudan, om övergreppen och problematiken man kan stöta på som journalist. Mycket spännande. Särskilt de overifierade uppgifterna om att Martin och Johan ska ha blivit förrådda redan innan de lämnade Sverige.

Fredagen spenderades i Stockholm med ett seminarium och sedan åkte jag till Uppsala och tränade innan det var dags att slänga i sig lite middag och borsta ut håret inför kvällens festligheter. Med en flaska vin under armen gick jag hem till Lovisa för en liten fördrink tillsammans med Tahra innan vi tre traskade till Kalmars korridorer där vi var på en trång och svettig förfest i det minsta korridorsrummet någonsin. Efter ett par timmar med Håkan i högtalarna och vin i kaffekoppar så gick vi allihopa vidare till Uplands för att se festdeltagarna uppträda. Adventure Of spelade och det var galet mycket dans och fullkomlig karnevalstämning. Idag har jag blåsor under fötterna och en sönderskriken röst efter för mycket dans dans dans. Härligt!

torsdag.

2011-11-10T16:23:00.001+01:00

Trött tjej. Antingen jobbar jag svinhårt eller så gör jag ingenting alls. Story of my life alltså. Igår skrev jag tillslut artikeln och nu inväntar jag bara några intervjusvar till och lite bilder och sedan är det färdigt. Passade även på att plugga lite innan jag ställde mig och lagade jordärtskockssoppa till Kulinariska klubben som serverades tillsammans med grand blanc-bröd. Namnam. Idag känner jag mig lika urvriden som en trasa efter att ha suttit fem timmar på uni med min grupp och försökt hitta något övergripande mönster på wn.com inför seminariet imorgon. Har precis kommit hem och kraschat i sängen i hopp om att återfå lite krafter. Misstog mig helt förra torsdagen, så ikväll bär det av till Ekonomikum för att lyssna på ett föredrag om Etiopien, Martin, Johan och Ludin Petroleum. Spännande!

onsdag.

2011-11-09T14:37:00.001+01:00

1. Hur lär man sig prestera utan press? Deadline om en vecka och nästa vecka borde fokus ligga på tentaplugg men jag kan fan inte knåpa ihop en enda vettig mening. Prövade att träna fram kreativiteten genom att lyfta vikter på Sats men det resulterade bara i att armarna knappt orkar röra sig över tangentbordet. Men åhåhåh, skulle liksom behöva skriva klart brödtexten nu och sedan pilla in passade citat nästa vecka.

2. Förra veckan sa jag att jag hade intervjuer? Nä, men det kan ju inte stämma, eller? Gjorde precis mysigaste telefonintervjun. Objektet vägrade sluta prata och efter 30min så avslutade hon samtalet med att “hon gjort precis samma resa som jag”. Gulle. Och nu damp det ner två mejl i inkorgen från samma person. Love.

fre-lö-sö-må-ti-ons.

2011-11-09T08:46:00.001+01:00

Jag har bloggat sedan år 2005 på diverse adresser här i cyberrymden och allt som oftast uppdaterat dagligen. Jag har aldrig lagt ner verksamheten, aldrig tagit en “bloggpaus” och det där med att resa utomlands har aldrig hindrat mig. Nu har jag dock inte knåpat ihop ett inlägg sedan i fredags, något som fick en orolig vän att höra av sig (hjärtat!) och undra vad som har hänt. Ja, ingenting har hänt egentligen, jag har bara varit upptagen. Plus att sedan jag bytte lösenord på mitt googlekonto så vägrar bloggappen låta mig uppdatera från telefonen vilket ställer till det lite. Men here we go:

I fredags mötte jag upp Vici för att se Contagion på bio. Vi satt i världens minsta och trängsta biosalong där flertalet tycktes ha åkt på förkylningen från helvetet för de hostade så mycket. Lagom kul när filmen handlade om influensan från helvetet och jag har en släng av hypokondri. Jag kanske inte skulle rekommendera att se Contagion på bio eftersom den inte innehåller några biovärdiga effekter men däremot så kan jag rekommendera filmen i sig. Det är ett realistiskt drama över en pandemi med alla dess komponenter: massdöd, ovisshet, vaccinfrågor, kidnappning, konspirationsteorier, upplopp och hur det tär på mänskliga relationer. Jag tror att det är realismen som skrämmer mig mest. Så efter bion så gick vi till Oasia där vi avböjde att äta jordnötter men istället sörplade i oss en drink.

Det blev en lugn kväll och tur var väl det för på lördagen startade vi dagen med att åka ut på landet och plocka svamp. Folk som känner mig vet att jag inte är så duktig på det där med friluftsliv eller smuts men jag älskar att imponera på middagsgäster med att plocka från egenplockade bär eller svamp ur frysen så sagt och gjort – ut i skogen. Nu är ju jag och Chris inga svampexperter så det tog rätt lång tid och många MMS senare innan vi fick ihop en kasse kantareller och en annan med svart trumpetsvamp! Det var ett helvete att ägna hela eftermiddagen åt att förvälla och förpacka svampen för infrysning men nu myser jag inombords varje gång jag öppnar frysen och ser de prydliga förpackningarna. Så pass stolt att jag skröt halva kvällen för vårt middagssällskap Sarah och Micke som kom till Uppsala för att dricka vitt och äta lax med tångsås. Jag hoppas att mina matlagningskunskaper har förbättrats till den grad att jag faktiskt imponerar på folk nu för tiden istället för att avskräcka dem och jag tror i alla fall att middagen fick ett godkänt. Himla trevligt var det i alla fall!

Söndagar var som söndagar är mest – det vill säga slappa. Skönt att ladda batterierna inför veckan då måndagen erbjöd föreläsning och sedan hetsplugg hemma hos mamma och pappa på Norr Mälarstrand innan jag åkte till Operan för att möta upp svärisarna och Chris för att se den fantastiska baletten Ringaren i Notre Dames. Scenografin, musik och koreografin var magisk. Se den om ni får chansen! Igår fortsatte jag mitt hetspluggande men denna gång på Ekonomikum där jag spenderade 8h i läsesalen innan jag avrundade dagen med ett spinningpass på Sats. Nu är Terhi Rantanen äntligen utläst och jag kan fokusera dagen på att skriva artikel och påbörja ett storkok för ikväll är det vår tur att hålla i Kulinariska klubben och det bjuds på höstmys i Rickomberga!

perfekt.

2011-11-04T14:15:00.001+01:00

Åh! Har jag tipsat er om Booked? Idag kom min första booked-bok nämligen Mirakel av Renate Nedregård. Perfekt tajming lagom till helgen och allt. Kanske är det på grund av kurslitteratur eller en längtan efter det förflutna men de senaste gångerna jag har varit på Pocketshop har jag omedvetet valt ung-vuxna-böcker så det ska bli kul med ytterligare en bok i genren. Härligt att krypa upp i soffan med en kopp chai-te och smygläsa en bok för omväxlingsskull!

fredag.

2011-11-04T13:13:00.001+01:00

Ibland tänker jag att jag är på helt fel spår i livet. Jag vill skriva och jag älskar ord men jag hatar att tala. Jag hatar att behöva prata i telefonen med folk jag inte känner väl, jag gör det men jag undviker det i största möjliga mån. Jag gillar inte heller att träffa främlingar. Detta låter ju knäppt, jag vet. Särskilt med tanke på att intervjuandet är en fundamental del av journalistiken. Idag har jag genomfört en telefonintervju som jag har gruvat mig för sedan i onsdags. Det var läskigt, jag hatar när man hör hur signalerna går fram – innan personen svarar, men det gick galant. Precis så som jag visste att det skulle göra. Så nu är jag nöjd. Varje gång man gör någonting som är utanför den vanliga bekvämlighetszonen så känner man sig nöjd.

Igår var det mysigt trots intensiva smärtor. Jag hade släkten på besök och vi fikade och tjötade i ett par timmar innan de var tvungna att åka vidare. Fick en himla fin kammarljusstake också med leksandsbandet som dekoration. Jag tycker så väldigt mycket om min släkt från Dalarna. Och jag tycker så väldigt mycket om Dalarna så ljusstaken betyder mycket. Idag ska jag göra andra saker som jag tycker mycket om. Först ska jag gå på pulsspinning på Sats och sen så ska jag gå på bio med Vici och se Contagion. Det känns som en perfekt fredagskväll i nuläget. Imorgon vankas mer festligheter för då kommer Sarah och Micke hit till Uppsala på besök för att spana på sevärdheter och lägenheten. Så då blir det vin och middag. Fin helg!

fattar nada.

2011-11-03T19:08:00.001+01:00

What the fuck? Nu har mitt facebookkonto blivit hackat på riktigt, inte som förra gången när det spärrades innan cyberbrottslingen (facebookterminologi) tog sig in. Vad vill folk mig?!

torsdag.

2011-11-03T12:51:00.001+01:00

Sov elva timmar men huvudvärken försvann inte. Sjukaste. Nu har den liksom spridit sig ner runt nacken och ryggen också samt att min vänsterhand känns som om den har blivit klämd i en bildörr. Fattar ingenting men pallar inte att ringa till sjukvårdsupplysningen för så jävla illa är det inte än. Har ändå krigat mig upp idag och shoppat en Gloverall duffel för inga pengar alls till min kille, hängt i läsesalen på Ekonomikum och nu sitter jag hemma och filar på intervjufrågor. Snart borde stora tjocka släkten från Dalarna trilla in för en eftermiddag av fika och mys. Proppar i mig voltaren och hoppas på det bästa. Om värken mirakulöst försvinner så hade jag tänkt att pallra mig iväg på ett föredrag om de fängslade journalisterna i Etiopien, men vi får se. Puss

onsdag.

2011-11-02T18:08:00.001+01:00

Jag vet inte om jag sträckte någon muskel igår på Sats när jag laddade på extra mycket vikter eller om jag håller på att bli toksjuk för idag kom huvudvärken som ett brev på posten. Jag har inte haft ont i huvudet på två månader, inte sedan jag slutade röka, men idag kom den tillbaka. Det kändes helt okej när jag satt helt stilla på Ofvandahls och drack kaffe med Emelie men när jag skulle cykla hem så kunde jag inte cykla över gatstenar som gjorde att cykeln skumpade för då flimrade det framför ögonen. Trist. Nu ligger jag således nerbäddad i soffan och väntar på att min karl ska komma hem och laga lite middag. Mer spännande blir det inte idag: tvättstuga, plugga, leta efter en expert på lovikka inför en artikel och fika.

studieproblematik.

2011-11-02T10:46:00.001+01:00

Alltså ibland dör jag för att allt jag är intresserad av är så jävla vänstervridet. Först statskunskapen, sedan utvecklingsstudier och nu journalistikvetenskapen. Läser medieekonomiska perspektiv och megadör på att all forskning tycks grunda sig på marxismen. KOM IGEN DÅ. Mitt stackars liberala hjärta bara dör.

om en annan stad.

2011-11-01T19:49:00.001+01:00

När jag var på väg hem från Sats på darriga bambiben så slog det mig: Jag förstår inte alla som åker hem på helgerna. Jag älskar Uppsala och detta är mitt hem. Borta bra men hemma bäst. Jag älskar hur Uppsala är så pretentiöst och ohippt. Ingen ängslig kreddkänslighet som i Stockholm där vassast armbågar och drygast uppsyn vinner utan dör skarpast hjärna och den bästa analytiska förmågan vinner – alla gånger. Och det är det härligaste som finns.

tisdag.

2011-11-01T16:10:00.001+01:00

Fullt ös, medvetslös: De allra flesta dagar är jag i Uppsala. När jag åker till Stockholm så brukar det vara för två timmars föreläsning eller några timmars grupparbete med min basgrupp. Igår var det dock annorlunda då jag först var på JMK och såg filmen In the Loop och sedan diskuterade den med min grupp innan jag gick ner på stan och unnade mig en lunch från Blueberry. Skönt med nakenhavre och andra nyttigheter i magen för sedan åkte jag till Olof Palmes Internationella Center som hade bjudit in journaliststudenter för ett seminarium om mediebilden kring Afrika. En kontinent som nästan jämt refereras till som ett land, eller möjligtvis två länder. När jag läste utvecklingsstudier så skilde vi på norra Afrika och Sub-Saharan Africa. Dock består ju kontinenten av ett myller av länder men ändå har exempelvis Sveriges Radio endast en korrespondent på plats som förväntas rapportera om allt, stationerad i Maputo. I panelen satt en representant från Afrikagrupperna, Sveriges Radios tidigare Afrikakorrespondent, en representant från Khanya College och en dokumentärfilmare som gjort en film som berör ämnet. Vi fick se filmen och sedan fördes en mycket intressant diskussion om mediebilden. Det var härligt att se att JMK:arna är så intresserade av omvärlden för min klass dominerade seminariet. Endast en student dök upp från Södertörn. Kanske är det där alla framtida modeskribenter hänger… Mycket roligt att få bli inbjuden på ett sådant uppstyrt seminarium där vi blev applåderade!

Idag har jag varit i Stockholm för föreläsning om medieekonomi som till en stor del var en sammanfattning av första delkursen. Hatar den typen av kunskapskrockar. Sedan åkte jag till Mariatorget och lunchade med Elisabeth på Café Rival. Hon gör sitt ex-jobb på SÖS så det är svårt att få ihop våra scheman eftersom hon jämt och ständigt har jour men när det väl blir av så är det väldigt intressant. Elisabeth är en av de få naturvetare jag känner (den andra är Josefina) och det är intressant att få ett annat perspektiv på aktuella frågor så som placebo-debatten eller den tidigare mordmisstänkta barnläkaren. Nu har jag precis kommit hem och slängt iväg ett mejl till en hemslöjdsexpert inför en artikel som jag ska skriva och nu är det dags att slänga på sig träningskläderna och ta sig till Sats. Det ska bli fruktansvärt skönt att stänga av hjärnan och bara lyfta svintunga vikter i en timme. Puss!

lördag.

2011-10-29T19:08:00.001+02:00

Upp som en sol ner som en pannkaka, idag är jag sliten. Igår var det inlämning av hemtentan och det var så fruktansvärt skönt. Efter en kursutvärdering så åkte jag in till stan där jag gled runt i butiker och vara var innan jag mötte upp Lina för kaffe och sambosnack. Hur kul som helst att träffa henne! Vem hade kunnat ana att jag och det bloda yrvädret som endast gick en termin på Östra innan hon flyttade till staterna skulle hänga såhär många år senare? Efter ett par timmar så åkte jag hem till mamma och pappas nya lägenhet på Norr Mälarstrand där golven var nyvaxade och flyttkartongerna överallt. Vi åt havskräftor och skålade i champagne för att fira flytten och sedan vankades helstekt oxfilé och pannacotta. Matdöden deluxe alltså. Därefter sminkade jag mig snabbt som attan och stack iväg igen. Det kändes som om jag var sexton år igen när jag hoppade på bussen mot okända områden för att gå på förfest tillsammans med klassen hemma hos Emelie. Det bjöds på kir och läskiga skyltdockor innan vi åkte in till stan för att dricka öl och snacka skit. Passade på att möta upp Josefine som också var ute och svirade och vi avslutade kvällen med världens snabbaste cocktail på Sky bar. Idag vaknade jag med betonghuvud efter alldeles för mycket rödtjut men åt bort den mesta huvudvärken med surdegsbröd innan jag åkte till Mocco för att fika med Joos. Vi avhandlade kvällen, dagen och framtiden innan jag hoppade på tåget tillbaka till Uppsala och kraschade i soffan. Skaldjurspasta till middag och Downton Abbey på tv är min lördagskväll och det känns ju super!

torsdag.

2011-10-27T11:13:00.000+02:00

Okej så min hemtenta är skriven. Jag har massiv ångest över att alla andra i klassen känns så himla duktiga och smarta och lyckas få plats med ALL kurslitteratur och svinbra reflektioner och analyser på endast 6 A4. Det verkar åtminstone så om man läser trådarna i vår facebookgrupp. Så istället underhåller jag mig med annat. Jag vaknade redan 06.30 imorse och somnade inte om trots att jag inte ställt något alarm så hela morgonen har jag läst dagstidningar, magasin och surfat runt på internet. Jag har inte gjort något vettigt alls och det är himla skönt. Vädret utanför är sämre än sämst så för att minimera tiden utomhus så ska jag ta bussen till Sats om en timme för ett cykelpass. Fram tills dess var den ursprungliga planen shopping men jag vägrar bli blöt och miserabel så jag shoppar hemifrån istället. Och det är farligt. Jag har precis upptäckt att Forever21 skeppar till Sverige för ynka 6 euro i frakt så nu har jag beställt hem en drös med örhängen som ska blinga mig igenom höstmörkret. Näst på tur är ASOS och sedan lär kontot vara tömt och jag groggy på shoppingadrenalin. Det sämsta med att ha en kille som jobbar med internethandel är att det legitimerar mitt handlande på nätet. Innan var jag strikt emot nätshopping, med undantag för en och annan bok, men nu känns det plötsligt supersäkert att handla på nätet så jag gör det flera gånger i månaden. Herregud. Men utbudet i Uppsala är ju inte heller det roligaste.

I tisdags var det Kulinariska klubben hemma hos Josefina där det bjöds på massiva tentaburgare och tårta. Ett mysigt och gott avbrott i plugghetsen. Hela Uppsala är sänkt av tentastress och det märktes framför allt på Ekonomikum igår där jag satt och plöjde lite kurslitteratur. I läsesalen var det så syrefattigt och varmt att studenterna såg svimfärdiga ut, eller kanske var det bara ångesten som låg som ett vått täcke över alla. Tur att jag inte behövde sitta där allt för länge för sedan cyklade jag till Luthagen för att gå på födelsedagsmiddag där det bjöds på så god mat att jag hamnade i matkoma ytterligare en gång. Så tacklar jag stress och press allra bäst, äta äta äta. Men idag är jag ledig och ska kompensera ätandet med lite träning och sedan ska jag bara slappa – ligga i soffan och inte göra ett smack resten av dagen!

för dig som har tre veckor ledigt i januari.

2011-10-27T09:07:00.001+02:00

Lyckas inte bädda in videoklippet men kolla här! Kooperativ utan gränser söker en kvinna som vill prova på världens tuffaste jobb, att vara bonde i Uganda. Du förväntas skörda bomull, hämta vatten, hjälpa till i hemmet och blogga om upplevelsen. Lönen är under 10 SEK om dagen. Spännande!

hacktivist.

2011-10-27T08:50:00.001+02:00

Läskigt värre. Jag har inte direkt brytt mig om den hypade hackerattacken som alla medier rapporterat om men när facebook meddelar mig att någon försökt logga in på mitt konto från en okänd mobiltelefon inatt så känns det ju lite halvkul. Hejdå lösenord jag har haft sedan gymnasiet, nu är det dags att ändra.

uppsatstips.

2011-10-25T12:22:00.000+02:00

Har gjort alla fulknep in the book. Typ kapat bort marginalerna på sidorna, minimerat fotnoterna till storlek 5 (istället för brukliga 10) och tagit bort vartenda onödigt radbryt i världshistorien. Alla stycken i en enda lång mosig text (men med times storlek 12 och radavstånd 1,5 så att lärarna inte kan peta på det obligatoriska). Dör. Två jävla stycken kvar. Om någon har ett annat magiskt knep så hojta till. Funderar på att ändra radavståndet ändå och skylla på att layouten blev helt muppig eftersom jag skrev den på en pc och printade den från en mac. Sådant kan väl hända? Någon jävla skillnad måste det väl vara mellan word på en pc och en mac?! Kanske om jag hävdar att jag har word från 1995. Utanför fönstret är det dimma och jag har inget busskort för det gick ut igår. Kanske ska trotsa vädret och ta mig ner på stan för att bränna lite csn-pengar och se om det kan hjälpa mig att komma på en snilleblixt.

när graderna droppar allt lägre.

2011-10-25T09:11:00.001+02:00

Saker man kan fundera på istället för att stympa sin hemtenta till oigenkännlighet: Jag behöver en ny päls. Min gamla har fått utstå allt för mycket stryk (dvs. spilld champagne, dansande i soffor och allmänt röjande) och börjar se lite ledsen ut på sina ställen. Den ser ut som en älskad nallebjörn, sådär tilltufsad både här och där och på vissa ställen har den skaffat sig kala fläckar av ålderdom. Jag behöver alltså en ny päls. Jag vill inte ha en skabbig, tunn och trött päls för en hundring på Beyond Retro utan jag vill ha en fluffig fin päls för runt en tusenlapp. Problemet är att i Stockholm är det så otroligt svårt att hitta fina pälsar för det priset. Antingen får man gå till Myrornas och köpa en spillra av en päls för 99:- eller så får man köpa en finfin päls för 3999:- på östermalmssecondhand. I helgen ska jag ta mig till Judiths för att reka men annars är jag otroligt sugen på att göra som Amanda föreslog: åk till Paris och köp dig en päls. Slå två flugor i en smäll. Där är de fina pälsarna billiga (mellan 50-100 euro) och det finns ett stort utbud. Flyger man Ryan och bokar in sig på ett skabbigt litet hotell över natten så går det nästan inte på några pengar alls. Skulle vilja stanna i 48h max för att hinna shoppa, äta en kul måltid och dansa en kväll. Jag menar, det är ju nästintill dekadent att flyga till Paris enbart för att köpa en päls. Åh. Hemtenta var det ja.

måndag.

2011-10-24T18:58:00.001+02:00

Det finns bättre och sämre sätt att starta veckorna på. Ett rätt trevligt sätt är att starta med ett studiebesök på SVT där Mats Weiland guidade oss hungriga JMK-studenter bland tv-studios och redaktioner. Ingen kändisspotting men desto mer matnyttiga tips för att bli konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden. Usch, jag vill inte ens prata om den biten. Jag blir så fruktansvärt nedslagen av utlas:ningar och bemanningsföretag. Privatfinansielloro kan nog vara det värsta. Ändock så är det ju journalistik jag vill satsa på.

När jag knatade Oxenstiernsgatan fram så passerade jag tv/radio-eken som det har varit så mycket ståhej kring de senaste dagarna. Nu stod ett gäng trädkramare där och några hade även klättrat upp i den döende eken. Jag har mycket svårt att förstå varför men något har de i alla fall lyckats med i sin aktion: massmedial uppmärksamhet och således har även Stockholm stad skjutit på fällningen av eken, åtminstone i ett par veckor. Nu verkade även Wall Street-aktionen ha flyttat dit (?) då den uppmärksammade gratisloppisen hade flyttat från Stockholms mer perifera förorter till att slå sig ihop med trädkramarna. Eller så var det en helt separat gratisloppis. Jag ska erkänna att jag inte krossade barriären och slängde ord med aktivisterna, mestadels för att eken trots allt är döende och riskerar att falla ner när man minst anar det – och att bli träffad av en uråldrig ek vore, helt ärligt, ett mindre kul sätt att starta veckan på.

helgen.

2011-10-23T17:23:00.001+02:00

I fredags skrev jag klart min hemtenta vilket var en enorm lättnad, nu är det bara kvar att finslipa (och grovslipa bort fem a4 haha) innan det är deadline i slutet av veckan. Det firade jag med ett pass pulsspinning på Sats vilket blev veckans tredje och sista pass. På kvällen kom Amanda och Plate över för hemlagad pizza och rödtjut och vips var klockan halv två haha, och det där med planen om att spela brädspel fick läggas på is. Så i lördags så sov jag länge länge innan dagen lunkade på lugnt med fika hos Chris släkt, thaibuffé och sedan Mefisto på Stadsteatern. Det var kanske den underligaste pjäs jag någonsin sett men jag älskar att vara finkulturell och gå på teater samt dricka bubbel i pausen. Jag menar, desperation på scen är så mycket starkare än desperation genom tv-skärmen. Idag har jag promenerat i skogen, plöjt modemagasin och snart vankas söndagsmiddag ute på landet. Lugna puckar med andra ord. Puss

vackert för öronen.

2011-10-21T10:14:00.001+02:00

Åh! Igår hittade jag en ny White Lies-låt. Idag upptäckte jag att Jonathan Johanssons nya album Klagomuren som släpps i handel den 31 oktober redan nu finns på Spotify. Precis som förra skivan är det den klaraste, vackraste pop man kan tänka sig. Magiskt. Episkt. Bombastiskt. Ja, ni vet. När jag bodde i Paris var jag helt besatt av Johansson under hösten och spelade En hand i himlen dygnet runt. Nu misstänker jag att Klagomuren kommer snurra varmt fram till årsskiftet för då kommer den brutala Thåström-peppen ta över. Nu är biljetterna bokade och betalade – den 26 februari kommer jag och Elisabeth befinna oss på Cirkus för turnépremiären!

torsdag.

2011-10-20T21:51:00.001+02:00

State of Play var dagens film och det passade mig perfekt för den har jag sett tidigare så då gjorde det inte så mycket att huvudet var fyllt av bomull. Efter lite lunch och diskussion med klassisarna så tog jag tåget tillbaka till Uppsala och mötte upp min moster som var i stan över dagen för att gå på en mässa så då passade vi på att tjöta lite över kaffe på Ofvandahls. Sedan kastade jag in handduken och spenderade i princip resten av eftermiddagen med att halvsova i soffan. Dålig student med andra ord. Men imorgon blir det andra bullar, för då är det rise and shine early för att haffa biljetter till Thåströms turnépremiär. Och kolla här – lite nytt från White Lies!

ljummen öl och smutsigt hår.

2011-10-20T09:28:00.000+02:00

Peppigt värre igår. Neonrosa festivalarmband, tälttrassel och ljummen öl - ja JMK-festival. Popquiz med tv-serietema men Chapel Hill-vinsten uteblev även denna gång, jag tror att vårt team är den eviga fyran. Vi är helt enkelt för dåliga på introdelen, bandnamnen sitter som en smäck, men vem kan egentligen låttitlar? Måste plugga på alla indiehits de senaste 20 åren haha. Kom hem vid ett, efter vibersamtal med lillebror, och somnade som en stock. Imorse ringde väckarklockan 07 och mina ögon är klibbiga av sömnbrist men vi ska väl överleva det här också - sitter på pendeln mot skolan och där vaknas filmvisning. Väck mig till eftertexterna, tack.

onsdag.

2011-10-19T16:12:00.001+02:00

Hemtentan börjar ta form med drygt en vecka kvar till deadline. Hamnade i ett skrivflow igår eftermiddag och tog sjumilakliv framåt i processen så jag unnade mig alldeles för mycket rödvin på Kulinariska klubben där det bjöds på egenfångad gös, vitvinssås och egenplockade kantareller med sparris och potatispuré. Nomnom. Detta ackompanjerades av enormt hetsiga diskussioner (som vanligt). Det är intressant när man sätter en ex-ungdomspolitiker av rang, fyra statsvetare, en journalist och en ekonom i ett rum tillsammans (plus två psykologer). Det är många av oss som är väldigt politiska personer, inte minst jag själv, och har väldigt starka åsikter i aktuella frågor likväl som klassiskt ideologiska problem. De två psykologerna tröttnade fullständigt igår och tyckte vi var skrikiga, ja, för det blir ju lätt så när alla gastar i munnen på varandra men jag kommer också från ett ganska temperamentsfullt hem så för mig är inte lite skrik någonting att bli rädd för eller någonting negativt, nej det är snarare ett tecken på en livfull och engagerande relation. Igår var det allt från fair trades komparativa fördelar och restaurangmoms till fängslade journalister och Bildts svek som står på agendan. Låt oss säga att det var på grund av allt mitt debatterande som jag blev torr i munnen och behövde bälga i mig rödtjut.

Idag har jag startat dagen med sovmorgon (ja, vinet ni vet) och sedan ett rejält pass body pump på Sats. Resten av dagen har spenderats framför datorn där fingrarna fullkomligen flugit fram över tangentbordet. Nu är nästan 2/3 av tentan skriven, ja ett ganska kantigt utkast i alla fall, och det känns alldeles fantastiskt. Hoppas på att ha skrivit klart utkastet på fredag så att jag kan ägna nästa vecka åt att slipa tentan till perfektion. Denna gång satsar jag över C och hoppas i alla fall på att få dit ett B på betygsskalan efter all denna ansträngning. Nu ska jag ta och gräva i garderoben och försöka hitta någonting festivalinspirerat för om ett par timmar sätter jag mig på tåget mot Stockholm för att gå på JMKs festivalpub ikväll. Har varken leriga gummistövlar eller dålig hygien, men någon bandtisha borde jag väl i alla fall kunna gräva fram. Puss!

tisdag.

2011-10-18T11:42:00.001+02:00

Okej igår var man ju hurtiga tjejen no. 1. Sov cirka inga timmar alls men tog mig ändå till Stockholm för att prata om politiska skandaler i tre timmar på ett seminarium. Sedan svängde jag förbi pappas kontor innan jag tog tåget hem till Uppsala (läste ut en hel kurslitteraturbok på tåget t/r). Väl hemma igen så tog jag en kort powernap innan jag började gräva i mediearkivet för att göra en tidslinje för min politiska skandal till hemtentan (Anna Sjödins krogslagsmål). Vid klockan sex så åkte jag till Sats för att gå på pulsspinning och herregud vad jag tokdog. Instruktören såg ut som en riktig cykelfantast i cykelkläder och med ett lingo som inkluderade ord som “varvtal” och “lätta ben”. Det var helvetiska 8-minuters intervaller genom hela passet och jag trodde flera gånger om att jag skulle svimma. Svettades så pass mycket att jag stundtals inte kunde se (!). Haha, det låter sjukt äckligt men det var snarare enormt skönt och befriande (när passet var över) och jag hoppas att jag ska kunna ta mig iväg fler måndagar för att gå på samma cykelpass. När jag kom hem hade min karl lagat middag och efter en välbehövlig dusch somnade jag som en klubbad säl.

Idag står hemtenta på schemat hela dagen, och tur är väl det för utanför fönstret är det grått och trist, innan Kulinariska klubben kör veckans matkväll hemma hos Vici. Jag hoppas innerligt på en mustig höstgryta eller någonting varmt och starkt, för idag fryser jag in i ryggmärgen. Hur som, mysigt blir det alltid!

#lycka.

2011-10-18T10:26:00.001+02:00

26, 27, 28 februari spelar Thåström på Cirkus. Ny platta, turné och nya förhoppningar. Biljettsläpp på fredag kl. 10. Nu blir det till att öppna sparkontot i alla fall, oförutsedd utgift men helt klart värt det. Kanske ska slå till på en biljett till då han även gästar Uppsala.

#orkarinte.

2011-10-17T08:25:00.001+02:00

1. Dödligt trött. Drabbades av total insomnia och var vaken halva natten.
2. Detta resulterade i att jag spillde kaffe på mig på Pressbyrån och brände högerhanden.
3. Sedan insåg jag att Upptåget var inställt.

Så jävla härligt med måndag och tretimmarsseminarium.

such a moveable feast.

2011-10-16T15:59:00.001+02:00

Igår var vi på eftermiddagsbio och såg Woody Allens fantastiska Midnatt i Paris. Älskar att gå på bio på eftermiddagarna och krypa ner i en röd sammetsfåtölj och äta popcorn före middag. ÄLSKADE Midnatt i Paris. Precis som den manlige huvudkaraktären, Gil Pender, är jag helt besatt av Paris under 20-talet. Jag läser allt jag kan komma över om Hemingway, Fitzgerald, Porter, Stein och Murphy. När jag bodde i Paris så älskade jag att besöka Shakespeare & Company, dricka kaffe på Café de Flore, flanera förbi Le Select, Le Dôme och Brasserie Lipp och dagdrömma om litterära giganter och konstnärer. Nu är jag självklart besatt av tanken på att få resa tillbaka i tiden precis som Gil när klockan klämtar för midnatt vid Saint-Étienne-du-Mont.

bygga bo.

2011-10-14T21:05:00.001+02:00

Det märks att hösten är här. Inte enbart för att det är iskallt utomhus mest hela tiden och att jag har invigt mina nya höstkängor utan för att jag är så himla sugen på att inreda hemmet. Om sommaren är jag inte speciellt intresserad av hur det ser ut inomhus men nu när kvällarna är mörka och vädret tillåter mig att stanna inne så blir jag himla sugen på att köpa småsaker för att höja mysfaktorn en aning. Om jag hade mer än 200 kronor på kontot så skulle jag genast besöka Ikea och H&M Home för att köpa nya ljus, blommor, servetter, påslakan och prydnadskuddar. Kanske en mysig pläd också nu när det ständigt tycks vara kallt inne. Sitter redan och gör mentala inköpslistor inför nästa månads csn-pengar. Målet är att mysfaktorn ska vara konstant här hemma så att det aldrig känns jobbigt med brödsmulor på golvet eller tunga högar av kurslitteratur på bordet. Inget mer maskande från saker och ting, utan det ska vara härligt att bara stanna hemma.

fredag.

2011-10-14T10:58:00.001+02:00

En halv flaska vin, en kall öl och en skakad shot är det perfekta receptet på en torsdag på Stockholms nation utan missöden eller ett betonghuvud dagen efter. Igår var det livligt värre på Kulinariska då vi bjöd på tonfiskpasta och blåbärspaj med egenplockade blåbär. Vi drack vin, skojade och sjöng (!). Chris fick bokstavligen slänga ut oss vid halv elva så att han skulle få sova innan jobbet och halva gruppen kastade in handduken. Vi tappra krigare som var kvar trotsade kylan (i en taxi) och tog oss till Stocken för mycket mingel, lite dans och roligheter. I kakelbaren spelades Aqua, Liquido och andra gamla hits vilket bidrog till rena rama festivalstämningen med allsång och massdans och annars var det många gamla bekanta i publiken igår. Rejäla flashbacks från tiden i Uppsala före jag blev student – kul! Idag är jag på mitt allra bästa bakishumör, det vill säga när man blir sjukt effektiv. Jag har städat lägenheten, slängt in tvätt i maskinerna och nu sitter jag och jobbar av lite grejer innan helgen. I eftermiddag blir det spinning på Sats men innan dess ska jag se om jag inte kan börja researcha inför hemtentan också. En effektiv fredag står på schemat! Puss!

torsdag.

2011-10-13T18:33:00.001+02:00

Torsdag = peppen! Idag har jag varit i Stockholm och jobbat med min lilla grupp, vi analyserar politiska skandaler, tolkningsramar och narrativ. Spännande! Sedan gjorde jag något nytt, istället för att klaga på att jag inte hinner träna så hade jag med min träningskläderna hela dagen och drog direkt till Sats när jag kom tillbaka till Uppsala. Känn på den ni, haha. Nu står maten i ugnen och bordet ska snart dukas, men först är det dags att locka håret, för ikväll är det Kulinariska klubben och sedan blir det en liten sväng till Stocken för att dansa!

vaknade på fel sida i morse.

2011-10-13T08:55:00.001+02:00

Två saker att tänka på idag:

1. Lev för i helvete som du lär. Det gäller allt från bidragsgiriga politiker som Juholt till studenter. Jag är så förbannat trött på alla som preachar något ideal/idé/ideologi och sedan gör precis tvärt emot. Då sjunker respekten till nada. Man kan inte gå på om något i timtal om man aldrig kan lära sig att följa sina egna råd.

2. Läs Margret Atladottir här om Blondinbella/Quetzala-gate.

onsdag.

2011-10-12T18:42:00.001+02:00

Jag vet inte hur många prov jag har skrivit i mitt liv men jag vet att nervositeten över att få tillbaka resultatet aldrig går över. Jag kan aldrig behålla lugnet när jag vet att det finns en tenta att hämta ut eller ett resultat har publicerats. Det enda som har förändrats det senaste året är att jag inte längre blir nedslagen om jag inte får högsta betyg. Under högstadiet och gymnasiet kunde jag börja gråta om ett MVG uteblev (och den gången jag höll på att bli underkänd i matte b på gymnasiet fick Emelie rädda med mig till L’Angolo och mata mig med hallonpaj för att jag inte skulle få psykbryt i lektionssalen). Nu för tiden så strävar jag fortfarande efter högsta betyg men blir nöjd med ett godkänt. Så också idag – tentaresultatet kom tillbaka och efter föreläsningen så sprang jag och klasskompisarna upp till expeditionen för att leta efter våra personnummer på en officiell lista och sedan försöka dölja eventuella segergester eller besvikelser så gott vi kunde för övriga. Jag fick ett C och det är inget strålande betyg när betygsskalan sträcker sig mellan A till F men det är godkänt. Det är alltid svårt att skriva tentor innan man har hunnit kalibrera sig gentemot institutionens krav och värderingar så godkänt är ja, helt okej.

Utanför sken solen så efter en lunch med klassisarna så traskade jag Karlavägen fram och mötte upp Josefine. Vi korsade Humlegården i höstsolen och satte oss på Saturnus. Det var tusen år sedan jag såg den flickan så det var mycket trevligt att få ett par timmar över kaffe och enorma kanelbullar (större än Moccos!) innan vi häpnade över Nespressos nya butik och blev bjudna på espresso. På tåget fortsatte jag läsa kurslitteratur, denna gång ett forskningsprojekt från JMG som handlar om journalistkårens självbild, men eftersom alla spänningar hade släppt så började ögonlocken klippa tungt redan i Sollentuna och det var ett under att jag höll mig vaken hela vägen hem. Ikväll så hade jag tänkt jobba ett par timmar eller börja kika på hemtentan som ska lämnas in om drygt två veckor men jag känner mig fullständigt slutkörd så istället blir det comfort food (frukost till middag!) inspirerat av Josefines matvanor och House i soffan. Det känns som om det kommer att behövas för imorgon är det dags att flänga till Stockholm igen för grupparbete och sedan är det verkligen dags att börja researcha hemtentan. Kul att tentan i alla fall känns inspirerande. Vi ska analysera varsin politikskandal eller politikerskandal (ja, det är en skillnad) utifrån politikens medialisering och mediedrev. Hade nästan önskat att Julholtaffären var avslutad för det känns som ett spännande drev men istället lutar det åt Anna Sjödins krogslagsmål för min del. Oh well, nog om detta. Dags att checka ut, koka lite ägg och krypa ner i soffan.

konsten att unna sig när ekonomin inte tillåter nya skor.

2011-10-12T16:57:00.000+02:00

Ett positivt tentaresultat firas allra bäst med en ledig eftermiddag innehållandes en cappuccino modell badkar och en enorm kanelbulle på Saturnus med Joos.

tisdag.

2011-10-11T13:16:00.001+02:00

Livet rullar på, det finns inte så mycket att rapportera om egentligen mer än att det flyter på och att jag känner mig nöjd med tillvaron. Smaka på det. Nöjd. Skolan känns äntligen inspirerande och rolig. Vi pratar om vikten av offentligheten och politiska skandaler. Älskar nytänket i att låta oss titta på film mest hela tiden. Igår såg vi fantastiska Wag the Dog som handlar om en politisk skandal, en spinndokor (Robert De Niro) och en Hollywoodproducent (Dustin Hoffman). Perfekt sätt att starta en måndag på. Helgen var lugn med långpromenader bland röda höstlöv, spelat Wii, härlig inflyttningsfest och en ny bok om Hadley Richardson (Hemingways första fru). Det fanns ingen ångest i att gå upp i gryningen och åka till Stockholm. Köpte kaffe och hängde med lite nya vänner innan föreläsningen och sedan flöt dagen på. Idag har jag betat av en massa grejer på min att-göra-lista (samt upptäckten att det kostar nada att flyga till Japan efter jordbävningen) innan jag åkte till Sats för att gå på pilates. Resten av dagen ska jag beta av ett par kapitel i vår norska kurslitteraturbok (alltså, jag fattar verkligen inte norska, det tar mig tre gånger så lång tid att läsa ett kapitel) innan Josefina och Lovisa kommer hem till mig med en sockerkaka för då vankas lite mys i höstrusket. Ja, livet rullar på och jag känner mig nöjd.

#glad.

2011-10-11T10:45:00.001+02:00

Höstkrispigt ute, pilatesförmiddag och billiga flygbiljetter är en fin tisdagskombo!

lördag.

2011-10-08T15:13:00.001+02:00

Lördagspeppen: vakna tidigt och äta frukost och läsa alla delar av DN innan du traskar iväg med din karl i det soliga höstvädret för att lämna in din cykel på reparation, köpa böcker om Hemingways fru och sedan äta grillade surdegssmörgåsar till lunch på 018. Svänga förbi kemtvätten på vägen hem och sedan kura ner dig i soffan för att titta på Desperate Housewives. Nu är det dags att piffa till sig en aning för snart ska vi rulla ut på landet för inflyttningskalas. Puss!

bebisar/andra kvinnor/ömmande tårkanaler.

2011-10-07T21:57:00.001+02:00

1) Jag älskar Natalie Portman. Om jag kunde ha lika stora rådjursögon eller se lika sval ut som hon gör så skulle jag kunna vara komplett nöjd med livet. Att hålla huvudet kallt och ha ögon som får alla på fall känns ju som de två viktigaste ingredienserna för ett lyckat liv. 2) The Other Woman är kanske en av de absolut sorgligaste filmerna jag har sett. Höll på att få hjärtstillestånd tusen gånger om för att det gjorde så ont att titta. 3) Håller med Annika Marklund om att man borde sätta varningstext på extremt sorliga filmer så att tittaren kan förbereda sig på vad som komma skall. 4) Se den!

fredag.

2011-10-07T17:48:00.001+02:00

Fredag och tanken var att jag just i detta nu skulle sitta på tåget till Stockholm för att dricka öl med klassisarna på söder men istället ligger jag kvar i soffan, iklädd i princip alla cashmereplagg jag äger (lögn: då skulle jag svettas ihjäl, men åtminstone strumpisar och pullover). Livet kom emellan idag och imorse var jag så groggy att det är ett under att jag lyckades ta mig iväg till Sats för att träna body pump med Emelie. Gårdagens sminkrester under ögonen och spaghettiarmar. Så det sista jag känner för är att dricka öl på en källarbar med folk jag inte riktigt känner ännu. Är inte det minsta social idag. Men igår var det andra bullar. Ojojoj vad det tjattrades på Kulinariska där det bjöds på husmanskost (hur gott är inte det egentligen? varför envisas jag med att laga spejsiga maträtter för när back to the basics är så gott?!) och rödvin. Ikväll blir det kött och coca cola istället samt hyrfilm. Ja, det vill säga om jag kan väcka mina avdomnade lemmar och knata iväg till Folkes för att handla. Livet alltså. Kan ju inte sluta surfa efter biljetter till Paris och schyssta lägenheter att hyra. Skulle kunna offra min högra arm för en weekend just nu. Vill enbart dricka vin, äta stimmiga middagar och promenera längs Seine för att slå sig ner på lämplig plats med en varm crêpe och hänga med finlitteratur som Hemingway i timtal. Min längtan efter den franska huvudstaden tar liksom aldrig slut, tror jag skulle behöva vinna på lotto så att jag kan köpa mig en liten studio i Marais som jag kan hyra ut för hutlösa tusenlappar när jag inte är där men ändå alltid kunna återvända till spontant. Jag gillar verkligen städer som är vackra för ögat, jag tror att det är därför Uppsala ligger mig så varmt om hjärtat och varför jag älskar att kliva upp ur tunnelbanan vid Karlaplan när jag ska ta mig till JMK. Nybyggen är det värsta jag vet. Det är bara det gamla som har själ och karaktär, och det är precis så som det ska vara.

torsdag.

2011-10-06T18:54:00.001+02:00

Det blev ingen morgonpromenad imorse för himlen var mörkgrå och vinden ven runt knutarna. Så istället så åt jag frukost framför datorn och passade på att plöja igenom lite jobb. Hur segt det än kan kännas att ständigt gå runt och kolla mejlen i telefonen för att se om jobbet har skickat nya uppgifter så är det ju fantastiskt skönt att dra in kring 1500 kr extra varje månad. Många bäckar små… Efter att ha jobbat ett tag så tog jag mig till Stockholm för att ha seminarium på JMK. Min grupp presenterade Egypten-avvisningarna som ett exempel på när media agerat tredje statsmakt och sedan fick vi lyssna till IB-affären, Bjästa-våldtäkterna, Tobleroneaffären och DNs granskning av polisen. Jag som är en sucker för P3 dokumentär tyckte det var superhärligt att få höra om fler politiska skandaler, haha. Nu ligger jag hemma i soffan efter att ha läst kurslitteratur och utanför regnar det. Snart är det dags att ta en flaska rödtjut under armen och bege sig hem till Olle där han och Runis hostar veckans Kulinariska Klubben. Min cykel har helt gett upp så det blir att traska 20 minuter i höstrusket men jag vet att det kommer att vara väl värt det när man anländer. Det tål att sägas igen, Kulinariska är verkligen en av veckans små guldkorn då man träffar intressanta och roliga vänner för att äta mat och dricka mer vin än vad man egentligen borde då väckarklockan ringer tidigt imorgon igen.

om kärlek, hipster-skägg och suveräna stater.

2011-10-05T17:11:00.001+02:00

Igår var det helt underbart. Solen sken utanför fönstret och jag fick en resa till en silvergruva av killen vid frukosten, så om några helger så bär det av på äventyr med övernattning och allt! När Chris hade åkt iväg till jobbet så åt jag långfrukost i sängen, pluggade i någon timme och gick sedan på ett härligt pilates-pass på Sats. Väl hemma igen svängde jag ihop crêpes som smakade Paris och låg i badkaret och läste En dag. Fortfarande med blött hår så plingade det på dörren och när jag öppnade så gömde sig Chris därutanför bakom en stor bukett rosor och berättade att han bara jobbade halvdag. Roligt! Så eftermiddagen spenderades ute i solen då vi promenerade i skogen, åt kanelbullar och drack champagne. På kvällen imponerade Chris med ett enormt skaldjursfat. Det bjöds på hummer, krabba, musslor, kräftor och räkor. Låt mig säga att jag blev så mätt att jag inte orkade någon dessert. Jag älskar att bara stanna hemma med min pojkvän och prata över en flaska vin och verkligen passa på att umgås, det är bland det absolut bästa jag vet. Och det är precis så det ska vara – orden som aldrig tar slut och samtalsämnena som fortsätter vara fascinerande.

Och tack alla för gratulationerna igår. Det är imponerande med fem år, men ni vet ju vad man säger, tiden går fort när man har roligt!

Idag är det tillbaka till verkligheten och jag har varit i Stockholm under dagen för att jobba på en seminarieuppgift med min grupp då vi imorgon ska presentera ett konkret exempel då media har agerat tredje statsmakt. Tanken var att jag skulle gå direkt till Sats efter men pilatesrörelserna har gett mig sådan träningsvärk i axlar och armar att jag passar på att vila ut lite idag istället och trotsar stormen för morgonpromenad imorgon bitti istället!

Dagen känns fin ändå, glad från igår och glad idag. Jag trivs mycket bättre på JMK än vad jag trodde jag skulle göra. Det där om att folk är pretentiösa och politiska har jag inte märkt av ännu, även om antalet hipster-skägg per kvadratmeter kanske är något hög, men annars är nog jag den statsvetenskapligaste av oss alla som är så pass skadad att jag inte längre kan tala om “länder” eller enbart “stater” utan envisas med att kalla USAs agerande kring egyptenavvisningarna för en kränkning mot Sverige som suverän stat. Ja, ni märker ju. Statsvetarskadad, pretentiös och politisk. Hah! Ni skulle ha sett mig och Lovisa i lördags som runda under fötterna och suddiga i huvudet av alldeles för många Lynchburg Lemonades envisades med att diskutera Bille the Vision and the Dancers framträdade på Stocken i ordalag som normbrytande och genusmedvetet. Jag kan förstå varför folk hatar studenter.

1826 dagar / 60 månader / 5 år / ½ decennium.

2011-10-04T08:59:00.001+02:00

Så länge har det varit Du och jag.

måndag.

2011-10-03T19:42:00.001+02:00

Det finns bättre och sämre mornar. En bättre morgon är att gå upp samtidigt som Chris så att livet känns som en idyllisk vardag. En sämre morgon inkluderar 55 minuters väntan på pendeltåget i Upplands Väsby utan information eller taxibilar samt en timmes försening till skolan. Så jag missade första delen av filmen som dagens första föreläsningen bestod av, men den del jag hann se av Frost/Nixon var hur bra som helst. Verkligen spännande. Se den! Sedan bestod resten av dagen med att jobba på ett grupparbete, luncha i skolan där något av en klassanda börjar forma sig mellan JV-eleverna och sedan gå på en föreläsning om Habermas offentlighetsteori (gäsp). Imorgon ska det bara bli fina grejer – för då firar jag och killen en high five till år tillsammans!

we won't get any younger.

2011-10-02T00:55:00.000+02:00

Billie the Vision and the Dancers på Stocken och hjärtat brister en aning efter fyra Lynchburg Lemonades.

fredag.

2011-10-01T00:47:00.001+02:00

Jag önskar att alla sena septemberdagar kunde bjuda på +20 grader och strålande solsken. Fick en smärre chock när jag gick utanför dörren imorse för att knata till Ekonomikum. Det var bara att lämna skinnjackan hemma och svida om till något lättare. Väl på Eko var det som vanligt – ekonomerna tillhör inte den typen av studenter som sätter sig på biblioteket på fredagarna, det går inte riktigt ihop med Stocken-torsdagar. Med andra ord var det rätt ensamt i tysta läsesalen men skönt för då hann jag läsa mitt kapitel i rekordfart innan jag sparkandes i höstlöven promenerade bort för att möta Josefina och ta oss till Café 018 för att äta grillade surdegssmörgåsar på uteserveringen tillsammans med Andrea. Efter en runda på stan för att leta efter något roligt inför lördagskvällen så avrundade jag dagen med ett pulsspinningpass på Sats. Idag var kanske inte den mest effektiva fredagen men fantastiskt härlig på alla sätt.

torsdag.

2011-09-29T14:24:00.001+02:00

Bästa Kulinariska på länge igår. Amanda och Josefina svängde ihop spenat/feta/parmesan-risotto och det sköljdes ner med rödvin och gästspel från både Plate och Alex. Skrattade tills jag fick magknip och min trötthetsförvirring måste fått mig att verka askalas. När jag kom hem så kokade jag kamomillte och kröp upp i soffan med David Nicholls hyllade En dag som jag lånat av farmor. Jag är ganska nyfiken på storyn men mest nyfiken är jag på den svenska förläggaren. Läste i en intervju att hon hade plockat upp boken på Arlanda när hon var på väg på semester och när hon landade igen så hade hon bestämt sig för att byta bana här i livet och bli förläggare. Då måste ju boken vara bra.

Idag har jag jobbat, tränat och precis tryckt en omelett med kidneybönsallad och nu är det dags att plocka fram kurslitteraturen för att ögna igenom ett par kapitel för jag misstänker att det inte blir allt för många knop gjorda imorgon förmiddag. Ikväll väntar födelsedagsmiddag och sedan så är det Stortorsdag på Stocken och jag känner redan hur det rycker i benen. Puss

onsdag.

2011-09-28T18:38:00.001+02:00

Älskar nya delkursen. Älskar dock inte att jag var tvungen att gå hemifrån 06.20 imorse för att hinna till skolan men efter en timmes kursutvärdering startade Journalistik och samhälle I med filmtittande. Ja, vi ska titta på film varje vecka och nu var det Luftslottet som sprängdes. Synd bara att man inte har sett film nummer två i trilogin men det gick rätt fint ändå. Så efter film så var det lunch och diskussion om journalistrollen, metoder och relation till källorna. (Nästan) Första gången jag känt att JMK gett mig något. Slutade en timme tidigare än planerat och hann förbi systemet innan jag tog tåget hem och tokdäckade i soffan. Nu är det snart dags att skrapa ihop de trösta resterna av sig själv och ta sig hem till Josefina för det är dags för Kulinariska Klubben. Ser fram emot mat, vin och ja, mer vin. Puss!

tisdag.

2011-09-27T11:09:00.001+02:00

Man är aldrig så ledig som dagen innan en ny delkurs startar. Idag är jag precis så ledig och det känns härligt. Solen skiner utanför, jag har tagit sovmorgon och jobbat ett par timmar och nu så ska jag svida om till träningskläderna och bege mig till Sats, det var säkert tre veckor sedan men förkylningen som tokdäckade mig har äntligen släppt och det riktigt kryper i benen nu. Jag tänkte starta lugnt med en timme på crosstrainern och sedan handla på mig nyttigheter som kvarg och dylikt för sommaren och träningsuppehållet har inte varit nådig emot mig. Nu är det nya tider, haha. Slutat röka, börja äta nyttigare och träna mer. Känns toppen!