Igår var det stortorsdag, det vill säga torsdagen efter löning (läs: CSN), på Stockholms nation och det är synonymt med ett enormt tryck så det gäller att vara ute i god tid. Vi var på plats redan 18.30 för att gå på Avgång som är en lounge före Stocken öppnar på riktigt för kvällen. Redan då var det jättemycket folk och trångt. Vi hade tur som kunde ansluta oss till Josefinas kusins bord för annars hade det i princip varit omöjligt att få äta lite mat. Eller ja, mat. En salsawrap på menyn var snarare ett kallt fajitasbröd med salsa och rödlök – exakt var kycklingen tog vägen vet jag inte. Äsch, men ölen var billig i alla fall. Vid nio trillade de första in och vid halv tio öppnade kakelbaren och allt var som vanligt igen. Det är lite som att man har kokat ner hela sin bekantskapskrets genom åren på Stocken. Man träffar gamla klasskompisar, skolkamrater, charterbekanta, danskollegor etc. etc. konstant. Det är roligt, men nästan skrämmande hur mycket great minds think alike, haha.
Det var dock mindre roligt på vägen hem. Vi köpte nattmat utanför Stocken och började traska hemåt. Före oss gick en man i täckjacka och mössa, som uppenbarligen hörde vad vi talade om (att jag spillt på min päls) för han vände sig om och räckte mig en pappersservett. Tack tack, sa jag och så var det inte mer med det. Förutom att han vid övergångsstället mumlade om att vi kunde få rida på hans rygg, och att han sedan i Engelska parken saktade ner så mycket att vi var tvungna att gå om honom, och då gick han oss hack i häl ända till Folkes då vi började gå lite fortare, varvid han också snabbade på stegen. Så jag haltade abrupt, och det gjorde han med. Tur att vi var tre tjejer som kunde följa varandra hem och att jag inte var ensam där vid kyrkogården med en man som följde efter mig i ryggen. Nu var det säkert fullständigt ofarligt och oskyldigt men det var i alla fall mycket märkligt och skrämmande. Hatar att man som tjej alltid ska behöva fundera ut säkra vägar att gå hem, se till att man har batterier kvar på telefonen och att man alltid ska behöva vara rädd för mörkret och män.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar