fint x 2.

Tillbaka från sjukdom, Verbier och Alla hjärtans-mys, och har haft två sanslöst fina dagar för att vara snökalla och mörka:

Igår släpptes Thåströms nionde studioalbum, Beväpna dig med vingar (HUR fin är inte Michael Strunge-titeln?!), och det var fint på alla sätt. Jag hängde utanför Åhléns vid öppning, ryckte åt mig skivan och kröp upp i soffan hemma och lyssnade igenom den med högtalarna inkopplade så att det skallrade i fönsterrutorna. Sedan recenserade jag den för Recens Magazine och det kan ni läsa här!

På eftermiddagen hängde jag på Hugos med Josefina och den excentriske ägaren. Gott kaffe, megaupdates och ärligt och härligt häng. Älskart. Chris behövde jobba över så på kvällen kokade jag lax med spenat och tittade på The Dreamers. Michael Pitt är bra briljant och herregud var Louis Garrel är snygg på det där hjärtekrossande franska sättet med lockar och truliga mungipor.

Idag har jag hängt på JMK hela dagen där vi fick ha vår första praktiskt inriktade föreläsning om intervju och observation. Vi fick formulera och ställa frågor hela dagen och det var så kul, och svårt! Imorgon fortsätter vingen då vi ska bege oss ut i Stockholm och göra intervjuer! Alltså, ni kanske inte förstår varför jag är så exalterad, jag läser ju ändå journalistik, men sanningen är ju den att jag läser journalistikvetenskap vilket är akademiskt och vetenskapligt, inte praktiskt - så när vi väl får testa på hantverket blir jag som ett barn på julafton.

Så efter en bra dag i skolan var jag så trött att jag somnade på Upptåget och vaknade förvirrad och desillusionerad i Uppsala. Stapplade hela vägen till 018 där jag drack chai och pratade utbytesstudier i Asien med Lovisa. Nu väntar En kärlekshistoria i soffan och lite häng med min karl!

valentines.

Ja då, det var fint igår. Fick ett halsband och choklad på morgonen och på kvällen så fixade jag trerätters: chèvre chaud, scampipasta och hemmagjord glass, plus champagne och vitt masi-vin. I utbyte fick jag en glad kille, rosor och ädelstenar. När jag tog studenten så fick jag en bit guld av Chris och tanken var att jag skulle göra någonting av guldet, men det blev aldrig av då jag är sämst på att bestämma mig för en idé och köra på den – men nu, ja nu finns det ju lite bling av kombinera guldet med så nu ska jag minsann försöka spåna fram någonting som jag kan hålla mig fast vid. Nästan finast var det imorse när jag vaknade och han hade tagit ett par timmar ledigt och väckte mig med ägg och starkt earl grey-te, precis så som jag vill ha det. Kärlek alltså.

verbier pt. ii / alla hjärtans / borta bra men hemma bäst.

Nu är jag hemma från Verbier och hemtentan är inlämnade – en liten andningspaus och massor med mys för idag är det Alla hjärtans. Bästa dagen att vara tillsammans med en amerikan = romantik en masse.

Det var himla härligt i Verbier. Dag två så åkte vi supermycket skidor, alltså verkligen mycket, och det var soligt och härligt. Vi fikade på en alptopp och åt lunch på Chalet Carlsberg, haha, precis som i ölreklamen så har man byggt en Carlsbergrestaurang mitt i backen för att verkligen manifestera att man har probably the best after ski in the world. Jag käkade rösti på schweiziskt vis med bacon, smält ost och ägg. Smakade ungefär som en klassisk brunchtallrik. Efter skidåkningen så satt vi utomhus och drack vin chaud innan vi gick hem till hotellet och vilade upp oss inför ytterligare en kväll med italienskt.  Dag tre så var det bara halvdag i backen och halva tiden spenderade jag och mamma på en uteservering och solade till oss ett par nya fräknar. Skidåkningen var magnifik även denna dag. Även om hela helgen kantades av förkylningssnorande så var det fantastiskt härligt att komma iväg och åka skidor i alperna, sova och äta gott. Ni vet det där med att ha laddat batterierna och alltihopa… för det kan ju behövas: nu vankas massor med plugg, jobb och ja, lite resande också för i helgen åker jag till Berlin!

verbier pt. I

Rätt fint här i Verbier. Igår reste vi halva dagen så är vi hade installerat oss på hotellrummet så promenerade vi raka vägen till after skin för lite vin chaud i solen. Ja, inte den där lampan som svenskar kallar för solen under vinterhalvåret utan en riktig sol som värmde i nacken. På kvällen var vi helt vimmelkantiga av trötthet så det blev spaghetti ai frutti di mare och sedan äntligen lite sömn.
Idag vaknade vi av att solen sken och efter en frukost kastade vi oss ut i backen. Bara minus tolv, vilket kändes som en miljon i köldfaktor när vi stod uppe på Mount Fort. Vägen ner? Puckelpisten var très très fort. Annars då? Svenska semikändisar i backen, kall öl i solen och bra lasagne till lunch även om jag önskar jag att tagit röstin med ägg bara för att känna att jag verkligen var i Schweiz.

Imorgon blir det förhoppningsvis lite varmare och fler fräknar på nästippen. Men livet på JMK känns väldigt långt bort just nu. Samma sak med sommarsemester, börjar plötsligt överväga att tjata på Sarah
och Johan att vi ska dra en vecka till en annan alptopp snart för att få fortsätta det där med bra skidåkning, goda middagar och kall öl ackompanjerat av främmande språk och bra väder. Puss!

onsdag.

Vad händer här då? Igår kom jag till Stockholm med fullpackad väska och hängde i skolan i fem timmar innan jag kraschade hemma hos föräldrarna. Idag har jag på idémöte med Recens-redaktionen och pitchat artikelidéer som legat och grott i bakhuvudet ett tag. Sedan köpte jag nödvändigheter på stan och åkte hem till föräldrarna och gjorde onödvändigheter (typ måla naglarna och kolla tv-serier i sängen) i ett par timmar. Nu ska jag dra hårborsten genom håret innan jag ska iväg och dricka födelsedagsöl för Josse blir 22 år idag! Sedan är det bara att packa skidor och pjäxor för imorgon åker vi till Verbier!

mat x2.

Igår var det både en superdålig dag och en supermysig dag. Jag är inte händig och jag äger inte så många verktyg (äger inga verktyg, Chris äger typ tre) så varje gång vi ska fixa något i lägenheten så tar det tusen år. Särskilt när det är krångliga saker som att koppla ljudsystem och byta till jordade kontakter på gamla lampor – samma sak igår, såklart. Jag har längtat så mycket efter min Strindbergslampa så att jag kan läsa i soffan utan att behöva tända taklampan (dvs. noll mysbelysning) och jag har längtat så efter ett maffigt ljudsystem till vår nya dvd så att jag äntligen kan kolla på film igen. Såklart blev det varken ljudsystem eller lampa igår och jag fick ett klassiskt söndagsbreakdown med stora tårar och trumpna miner. Eh. Jag är tre år gammal ungefär.

Dagen vände när Chris dök upp med ett fång rosor och sedan fortsatte mysigheterna då Cemil och Drenusha kom över på söndagsmiddag. Vi lagade skagenmousse, köttbullar och gino. Och förutom skratt, provsmakning av spännande ölsorter och mycket prat så fick vi även ett minicitronträd av dem som nu lyser upp köket. Himla mysigt att bjuda över vänner på söndagen och äta klassisk svensk husmanskost (kanske inte ginon då, men äsch) och bara hänga i fyra-fem-timmar innan det var dags att krypa i säng.

Idag har jag bara jobbat hemma och försökt börja packa. Imorgon åker jag till Stockholm för att ha seminiarum och idémöte med Recens och på torsdag åker jag till Alperna – men först: Kulinariska Klubben med ryska smaker hemma hos oss om 1,5h! Dags att börja skala rödbetorna!

lördag.

Det finns fina saker som är alldeles vardagliga. Som att åka ut Mediamarkt och äntligen, äntligen köpa en ny DVD-spelare nu när vår gamla klappat ihop. Och att sedan äta hamburgare på en diner innan vi hittade det perfekta svartlackerade avlastningsbordet som min Strindberglampa ska stå på. Sedan fira alltihopa med tacosmiddag innan vi gick och såg Järnladyn på bio. Den har fått usel kritik och det tycker jag var oförtjänt. Jag tyckte det var en charmig film om en fantastisk kvinna. Klart att det inte gör Thatcher till rättvisa, klart att den inte är ett mästerverk. Men det var fina fragment av en beundransvärd kvinna, och kärleken till samhället och framför allt till hennes make Denis. Men mest av allt var det min första normala dag på snart en vecka och det var himla härligt att bara göra vardagliga saker som fick skimra lite extra.